Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - lovera ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lo, sv. dial. la, lo (ej att förväxla med
ungef. likbetyd, lo; se lo 2), nisl. lod n.,
ludenhet, o. no. lode m., ludenhet, hår.
Formerna med dd äro snarast av
hypo-koristisk natur. Se f. ö. närmare under
luden, låda 2 o.-löd j a.
luden, sv. dial. även loen, löen, fsv.
Indhin, lodhin, luden = isl. loÖinn,
även: gräsbevuxen, da. laaden; egentl,
part. pf. till germ. *leuÖan, växa = got. j
Undan st. vb, fsax. liodan, fhty. -Hotan, \
ägs. léodan, av ie. *leudh- i sanskr. j
rödhati, växer, spirar. Härtill även got. j
laudi, gestalt, swalaups, så stor, fhty.
lota, grodd, m. fi., möjl. även isl. IjöÖr,
folk, ty. leute, osv. Se f. ö. lödda,
ävensom de dock ej säkert hithörande ludd
o. vb. låda. - Till det fornnord. adj.
loÖinn, gräsbevuxen, hör som svag form
fsv. sjönamnet Loöne VGL IV, sedan
Lönen, o. fno. LoÖnakjgrr, nu
Lönnekärr Boh.-l.; jfr förf. Sjön. 1: 382 o.
353 f., där jag dock på grund av
Schly-ters uppgift tvekar om, huruvida icke
med LoÖiie snarast sjön Lön er n
åsyftats; se även Sahlgren Skagershults
na-turn. s. 85 n. l, Lind NoB 2: 177. -
Jfr Locknevi, Ludgo, Luggude.
luder, i betyd. ’åtel’ t. ex. 1740;
Kol-modin Qv.-sp.: Indder; i betyd, ’sköka*
Bellman 1771 = da.: sköka (även -dd-),
i ä. da, också: kadaver (av djur), från ty.
Inder, kadaver, åtel, sköka, av mhty.
liioder = höll. loeder, av germ. *löp ra-,
lockmat, avljudsbildning med
instrumen-talsuffixet r till germ. *lapön, inbjuda
= got. lapön, ty. laden, isl. laÖa, allm.
germ. (dock ej i fsv.), jfr got. lapaleikö,
gärna, av f. ö. okänt urspr,
(sammanhang med grek. len, vilja, högst osäkert).
- Från germ. spr.: fra. leurre, lockmat
(;> eng. Inre).
Ludgo, sockennamii i Sdml., fsv.
Liuthguthuvi. Enl. Sahlgren NoB 6: 28 f.
med sekundärt -i- (s. 35) till ett fsv.
* Ludhgudha, namn på en ärings- el.
fruktbarhetsgudinna’ (även i Luggude,
se d. o., o. i byn. Luggavi Nke), motsv.
*Ludhkona i Locknevi (se d. o.); till
got. lindan, växa (se luden).
Förekomsten av i i de fsv.- formerna av såväl
Ludgo som Luggude gör dock
härledningen, åtminstone i den framställda
formen, osäker: man vill snarast utgå
från fsv. Liup-. För densamma talar
å andra sidan starkt parallellformen
*Ludhkona i Locknevi.
Ludvig, mansn., från ty. =, av fhty,
Hludowic(us) osv. (frank. Chlodvig),
varav fra. Louis; av germ. *Hlupa-,
*HluÖa- = ie. *kluto- i mansnamn på
sanskr. Cruta-, grek. Klyto-, gäll.
Clulo-= grek. klytös, lat. inclutus osv., berömd,
i avljudsförh. till ljud (se d. o.) -f- germ.
*wih-, *wig-, besl. med de fornnord.
namnen på -ver, -ve, t. ex. isl. 0lver9 fda.
pyrvi (nu Tyra), o. -vig i envig (se
även adj. vig). Jfr Lyttkens o.
Hedvig ävensom Louise o. Viktor.
luffa, Knorring 1838: luffade som en
björn, Dalin 1850 = no.-da. luffe, loffe.
Möjl. från någon tysk dialektisk variant
till laufen, jfr ty. dial. löfen, löpa, mhty.
luffer, löpare, ä. ty. part. geloffen. Eller
snarare en inhemsk hypokoristisk
växelform till sv. o. no. dial. lubba, gå med
tunga steg, vilket kommer närmare till
betyd, (se lubb). – Härtill: lufsa,
Weste 1807, Thomander 1826; jfr no.
lufsa, gå så att håret flaxar, sv. dial.:
lugga, i båda fallen sannol. anslutet till
el. bildat av luv, lugg.
1. luft, Schroderus 1639, Stiernhielm
osv., i ä. nsv. även ’lukt’ - da., no. luft
(i no dial. blott i betyd, ’övre luftrum’;
annars vind), från ty.: mlty. luft (o.
lucht, även i betyd, ’lukt’, varav sv.
lukt) el. ty. luft, av fsax., fhty. luft m.,
f. = ägs. luft m., f. o. n., got. luftus f.
motsv. isl. löpt n., luft, luftrum (= loft);
av germ. *luftn-, *lufta-, samma ord som
loft, se närmare d. o. Avledn.: lufta,
som i ä. nsv. även betyder ’lukta’, t. ex.
P. Erici 1582 (-o-) o. ännu på 1700-t;
ävensom lyfta (se d. o.). - Det ligger
i luften, giva luft åt sin vrede,
gripet vi r luften, efter motsv. ty. uttr.
- Luftslott, o. 1740: lufteslott, särsk.
i förb. bygga 1., Möller 1755, med
motsvarigheter i da., ty., eng., ital. o. spän.;
jfr fra. bätir des chäteaux en Espagne.
2. luft (fönster-), sekundär
betydelseutveckling ur föreg.
1. lugg, lo (på kläder), 1761, Weste
1807, i ä. tid däremot allmänt logg m.
o. n., t. ex. Spegel 1712 under laaf o,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
