Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - kåta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
käresta, fsv. kceresla, jämte kcerasta
- da. kcereste, i da.: fästman, fästmö
(utan poetisk el. skämtsam anstrykning);
egentl, substantivering av fem. svaga
superlativformen till kär; med -a- till
-e- (-i-) på grund av akut betoning; se
Kock Sv. 1m. XV. 5:3 f., Noreen V.
spr. 3: 350 f. - I ä. sv. o. ä. da. även
om, maka.
käring, även kärring, 1626: kåringh,
o. 1638: -r- o. -/T-, i sv. dial. stundom:
hustru, fsv. kcerling, äldst: kvinna, jfr
karl ok kcerling, man o. hustru, vanl.:
gammal kvinna = isl. kerling, da.
kärring, kcelling, även i da. numera med
föraktlig bibetyd.; avledn. av kar l,
liksom drottning till fsv. drottin. Om
käring i ortn. o. som namn på olika
föremål se Lindroth Boh.-l. härads- o.
sockenn. s. 80. - Käringtand, Lotus
corniculatus m. fl., Franckenius 1638,
1659 = da. kcellingtand; efter
blommornas form.
kärl el. käril, ä. nsv. käril(l)e Bib.
1541, I. Erici 1642 osv., Mrel Hels. 1587,
sv. dial. ka raid, -ild, käld = isl. kerald,
no. kjerald, av germ. *kazadla-, till kar
(såsom fsv. säld osv., mått för säd, av
sbst. så).
kärlek, fsv. kcérleker = isl. kcérleikr,
ä. da. kcerleg’, i nda. ersatt av kcerlighed;
se kär o. -lek.
1. kärna, sbst. (smör-), ä. iisv. även
ke(e)rna Bib. 1541, fsv. kirn a = el.
motsv. isl., 110. kirna jämte isl. kjarne
m., da. kcerne, mlty. kirne, kcrne f., ägs.
ceren, cyren (eng. chnrn), av germ.
*ker-niö(n), *kernan-. Den sv. formen har
utvecklats ur kern- av kirn- såsom sär la
ar serla av sirla; men utgår åtminstone
i vissa dial. dessutom från ett ord motsv.
isl. kjarne, da. kcerne. Sammanhänger
med vissa ord för ’grädde’: nisl. kjarna,
mholl. kerne, ty. dial. kern, vilka av
somliga betraktas som grundord till
kärna osv., o. hörande till kärna 2:
alltså grädden uppfattad som mjölkens
kärna med hänsyn till dess korniga
utseende. Enl. Fischer Lehnw. s. 33 skulle
orden vara lånade från mlty.;
osannolikt. - Härtill vb. kär n a, ä. nsv. ke(e)rna
Bib. 1541, sv. dial. även kirna, kjorna
(av *kyrna av kirna, med brytning som
i sadelgjord), motsv. nisl., no. kirna,
da. kcerne, Hy. karncn, ty. dial. kirnen,
ty. kernen, ägs. cernan (eng. ehur n). -
Ordgruppens spridning visar hän på
smörberedning hos germanerna i
mycket gammal tid.
2. kärna (i frukt o. d.), från oblika
kasus av biformen kär n e, fsv. kcerne
- isl. kjarni, da. kcerne, mlty. kar ne,
fhty. /xer/io (ty. kern), av germ. *kernan-;
med dimin. ^kiirnila- = ägs. cyrnel (eng.
kernel); avljudsform till korn. - I
bildlig betyd, endast k ä r n a; j fr g r ä d d a
~ grädde.
kärr, fsv. k(i)œr, sumpmark, moras
= da. kcer ds., isl. kjarr n., busksnår,
småskog, -kjprr n. plur., no. kjerr, kjarr,
kjörr, kärr (i sht med busksnår), risiga
snår, småskog, av germ. *kerza~, besl.
med lett. gärscha, stor skog, gärschas,
kärr (Liden Ark. 13: 35 n. l; j fr emellertid
de av samme förf. Stud. s. 8 n. 3
framställda betänkligheterna, som dock icke
torde rubba härledningens giltighet).
Grundbetyd, är sannol. ’risiga snår,
buskage’, varur bet3rd. ’kärr’ utvecklat sig
över den av ’med buskage o. d. bevuxen
mark’. Enl. Liden Stud. s. 9 urspr,
’flätverk’; identiskt med grek. gérron
(av *gerso-), videflätning, flätad vagnkorg,
inhägnad m. m., till ie. roten ger, fläta,
vrida (liksom vidja till ie. ni, fläta; jfr
även karm), vartill enl. samme förf. sv.
dial. kars(e), liten vidjekorg o. d., kärsa,
fiskkorg, no. kass, vidjekorg, ryggkorg
(om vilken senare sammanställning jfr
Torp Etym. ordb. s. 260; se kasse). -
Om det ej hithörande ortn. Kärråkra
se k i d.
kärra, fsv. kcerra = isl. kerra, da.
kcer re, av urnord. *karriö(ri), till lat.
carrus, mlat. carra, varifrån även fhty.
/rån-o (ty. kärren) o. kärra (ty. karre)
= mlty. karre, varifrån da. karre. Lat
carrus, fyrkantig transportvagn (varav
fra. char), är egentl, ett galliskt ord (med
rr- av -rs), besl. med lat. currus, vagn,
cnrrere, löpa, cursus, lopp (se kurs).
Se f. ö. charabang, karet, kaross,
k a r r i o l, karusell ävensom c h argera
o. karikera.
kärring, se käring.
Kärråkra, sockenn. i Vgtl., se k i d.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
