Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ko ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(fsv. knosa, krossa, osv.); men även vara
identiska med no. kn0s (av *knösia-\ se
Torp Ark. 24: 94), i avljudsförh. till det
likbetyd, sv. k n. as e o. möjl. även sv.
dial. knasa, trycka sönder, osv. I alla
händelser är knös en överförd anv. av
ett ord med betyd, ’knöl, klump o. d.’,
jfr den bildl. betyd, av knöl, kloss,
klump, eng. lob, stor klump o.
lymmel (se l u b b) osv. Se även under
k ax e o. kuse.
ko = fsv. - isl. kyr (av kuR, med
s. k. /?-omljud, ackus. ku), 110. ku, da.
ko, fsax. kö, fhty. kno (ty. kuh), ägs. cu
(eng. cow), av ie. *g’Åöu- = sanskr. gäns
m. f., grek. boiis, lat. bos (genit. bövis;
egentl, ett dialektord för *vös), oxe, ko
(varav fra. boeuf, se biff); även i armen.,
kelt. o. siavo.-balt.; alltså en urgammal
indoeur. beteckning; säkerl.
Ijudhär-mande. Förhållandet mellan -ö- i fsv.
osv. o. -ö- i ägs. o. isl. kan tolkas på
flera sätt. Jfr avledn. kviga,
kobbe, rundat mindre skär,
Björnström 1853 o. Sehlstedt (ännu med
citationstecken), Strindberg, Tavaststjerna
osv., egentl, ett östsvenskt dialektord
(kobb, kubbe), etymologiskt identiskt med
isl. kobbi, sälhund, jfr sv. dial. kubbsäl
(efter den klumpiga kroppsformen); båda
till kub b, se f. ö. d. o. Besläktade äro
möjl. även Ity. kobbe, spindel, eng. cob,
om åtskilliga djur, som dock kunna
vara självständigt uppkomna
hypoko-ristiska bildningar. Med avs. på betyd,
’sälhund’ se sv. dial. kut under kuta.
kobolt, miner., från ä. ty. kobolt
1600-t. (ty. kobalt), av ty. kobold, tomte,
gruvtomte, bergtroll. Namnet härleder
sig därifrån, att bergsmännen tillskrevo
gruvtomtarna de för andra metaller
skadliga egenskaper, som kobolten
ansågs besitta; jfr nickel ävensom under
kvarts. Ursprunget till kobold, tomte,
är omtvistat: enl. Kluge m. fl. av germ.
*kuta-walda-, till mhty. kobe, stall, bur,
håla (ty. koben, kyffe, svinstia; jfr koff),
mlty. koue(n), koja,avplankning,ägs.cofa,
kammare (eng. cove, gömställe m. m.),
isl. kofi ds., fsv. kovi, kammare, sovrum,
eremithåla, ä. nsv. kåfva, hydda (se
ka ve), besl. med grek. gype, jordhåla,
kammare (väl besl. med kopp o. k u b b,
jfr även kyffe o. koff o. till samma
ie. grundrot gen som i kjusa) + en
bildning av germ. *waldan, styra, råda
= vålla (jfr våld); enl. Falk-Torp
sannol. en ombildning av grek. köbalos,
skälm (vartill även fra. gobelin, eng.
goblin, tomte); enl. Schröder, föga
sannolikt, en s. k. sträckform till ty.
kollern, larma m. m.
kock, fsv. kokker = da., fsax. kok,
fhty., ty. koch, ägs. cöc (med något
dunkelt ö, möjl. med Pogatscher lärt
o. direkt lån från lat. cocus med o >
ö i öppen stavelse; eng. cook); lån från
vlat. cocus (ital. cuoco, ä. fra. queux;
n f ra. cuisinier däremot till cuisine, kök,
se d. o.), av lat. coquus, till coquere (se
koka). - Härav familjen. Kock o. Koch
(jfr Schubert, skomakare, Schultz,
fogde, osv.). - Om kocksmat se
maskopi.
kockelkärnor, ett slags försvenskning
av ty. kockelskörner, egentl.: kockelkorn,
från mlat. coccula (prientales) el. cocculi
(indici), dimin. av grek. kökkos, frö,
fruktkärna.
1. kodak, från eng. ==, konstgjort
ord till skydd för fotografiartiklar.
2. kodilj, spelt, Mont-Louis 1739,
Tersmeden o. 1780 s. 49: ’gubben miste . .
ciiiquiéme codillcn’ (i spelet kadrilj, ett
slags lomber); av fra. codille, dubbelhet,
av spän. codillo ds., egentl.: del av
frambenet på ett djur, knä, bukt, avledn.
av coda. svans (etymologiskt identiskt
med kö), av lat. cauda ds.
kofen i uttr. inte ett k o fe n, jfr sv.
dial. allri fen, inte ett fen, av ett äldre
korn fen med acc. på senare leden, motsv.
sv. dial. kornfena, av korn o. sv. dial.
fen, agn, borst på korn, smula o. d.
(jfr förf. Sjön. 1:117 n. 1), motsv. fsv. "fm
(Hesselmah i o. y s. 39), av germ. *finö-,
besl. med no. finn, Nardus stricta, sv.
dial. finnskägg, samt med fena o. finne
(se d. o.). - Med avs. på
Ijudutveck-lingen (bortfall av rn i mindre betonad
stavelse) jfr manet.
koff, ett ruiidgattat, bukigt holländskt
handelsfartyg, Dagl. Alleh. 1808 = da.
ku f, från höll. ko f, Ity. ku f; stundom
härlett från fra. coffe, tråg, fat, som i
sin tur möjl. lånats från mhty. kobe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
