Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - knoga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
liksom likbetyd, knorra o. fsv. korra.
En liknande onomatopoetisk stam
föreligger i fisknamnet knot, ävensom det
Hkbetydande gno din g, vid sidan av
knorrhane; se gno d in g. -
Annorlunda, men icke riktigt Noreen V. spr.
3: 93.
2. knota, sbst., Schroderus 1638,
Spegel 1712; enl. Noreen V. spr. 3: 93
av ett mlty. knöte, besl. med höll. knoet,
knut, knöl; jfr knott o. knut. - Det
äldre svenska uttrycket var sv. dial., ä.
nsv. (ännu Lindfors 1815, med
hänvisning till knota}, fsv. knoka = no., motsv.
mlty. knoke m., ty. knochen osv., besl.
med k n o ge; se även under knyck l a.
</b>knott</b>, ett slags små mygg, I. Erici
1642, Linné osv. = no.; jfr sv. dial.
knätt, ävensom med gn-: ägs. gncett m.,
mygg (eng. gnat), mlty. gnitle, litet
mygg, sv. dial. gnadd ds., möjl. också
knalt, knätt, något litet (jfr dock knatte),
sv. dial. gnatt, fnas; sannol., att döma
av den i dylika ord vanliga
formväxlingen, hypokoristiska former för att
uttrycka något smått, atm. delvis
sinsemellan obesläktade. Enl. Torp s. 300
återgå knott, sv. dial. knätt o. ägs.
gncett ytterst på en u-stam
*gnattu-(i de nord. orden med skärpning av gn
till kn; jfr knalla). - F. ö. kan här
sammanblandning ha egt rum med olika
ordstammar; jfr Noreen Sv. etym. s. 45
följ.
knottra sig, jfr knattras Serenius 1727,
besl. med sv. o. no. dial. knott, mycket
liten knöl el. knuta (dock väl delvis av
*knattu, se knatte), ägs. cnolta, knut,
osv. (se knut); jfr emellertid även föreg.
– Härtill: sbst. knottra 1764 o. adj.
knottrig 1742, jfr ä. nsv. knöttrig, t. ex.
Kolmodin 1732.
knubb, t. ex. 1803, om nötkreatur
1671: slachteknnbber (jfr ä. sv.
tjur-knabb under k lia b b), sv. dial. även
knubbe ds., knobb, undersätsig person
= 110. knubb, ä. da. knub(b), motsv.
mlty. knobbe, knöl (på trä el. i huden),
meng. knobbe (eng. knob)-, jfr no. knybbe
m., kloss, sv. dial. knybbel, knubb,
ävensom sydty. dial. chnup osv.; besl. med
sv. dial. kmw(a), liten förhöjning på
marken, no. knuv, massa med avrundad
topp, osv. Formerna med -bb- äro av
hypokoristisk natur.
knuffa, Kling 1735: knuffade sig fram,
från Ity., ty. knuffen (även gnuffen), ett
härmningsord av samma slag som
likbetyd, ä. (n)sv. knubba t. ex. Lag 1734
= sv. dial., no. = da. knubbe ds.,
knub-bes, gnabbas, träta, el. som ä. nsv., sv.
dial. kuffa el. sv. puffa, Ity. buffén osv.
o. sydsv. dial. bobba.
knussla, E. Carlén 1841 = no. knusla,
till fsv., no. kniisa, krossa, i no. även:
knussla, jfr ty. knäusern ds.; egentl.:
trycka el. klämma på slantarna. Se
f. ö. k n os t er. l fråga om
betyd.-ut-vecklingen kan i viss mån knoga (äldst:
spara o. d.) jämföras. - Då ordet i
litteraturen tycks först uppträda hos
fru Carlén o. f. ö. förekommer i Norge,
är det väl urspr, en västnordisk
bildning, kanske rent av lånad från no.
1. knut, fsv. knuter = isl. kniitr, no.
knut, av germ. *knuön-; jämte mlty.
knutte ds., mhty. knotze, knast, ägs.
cnotta, knut (eng. cnot) av *knuÖn- från
synkoperade former av en n-stam-
*knu-pan- (fhty. knodo m.) o. *knudan- (fhty.
knoto, ty. knoten); se liknande fall under
brunn, fläck, läpp. Möjl. äro dock
mlty. knutte osv. att fatta som i ord
med dylik betyd, vanliga hypokoristiska
former; jfr nämligen särsk. höll. knod(de),
knut, knöl (se knodd). Väl egentl.:
något sammantryckt, till den under
knoga omtalade ie. roten g nu, trycka
o. d.; jfr Trautmann KZ 43: 176. [-Släktskap-] {+Släkt-
skap+} med lat. nödus, knut, är högst
oviss. Jfr f. ö. knittel, knott, knottra,
knuta, knyta, knyte, ävensom följ. o.
Knut. - Där ha vi knuten, motsv.
i da., ty., jfr lat. nödus o. grek. (h)dmma
i betyd, av ’svårighet’. - Den [-gordiska-] {+gor-
diska+} knuten, efter berättelsen om
Alexander den store, som i Gordium i
Mindre Asien med sitt svärd avhögg den
invecklade knut, vars lösande enl.
oraklets utsago skulle tillförsäkra den, som
därmed lyckades, herraväldet över Asien.
2. knut, slag med läderpiska, från
ry. knutii, knutpiska, lån från nord.
knut.
3. Knut, mansn. = fsv., da. =
isl.-fno. Knutr; i isl. även som tillnamn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
