Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - kläcka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
coire. Kanske att jämföra med isl.
knollr, rund bergstopp, da. knold, knöl,
även om personer, ägs. cnoll, bergstopp,
Ity. knolle, knöl, mhty. knolle (ty.
TcnoZ-7en), (jord)klump m. m., jfr knöl; enl.
somliga av germ. *knuzla-, till knusa;
jfr även knös. - Se f. ö. knalle 2, 3
o. knalt.
2. knalle, brödsort, 1558, 1570:
knallar plur., jfr da. dial. knalder, litet
stycke av ost o. d.: egentl. = föreg.
3. </b>knalle</b> (västgöta-) t. ex. 1796, förr
även skålknalle; möjl. till knalla, gå
sakta, jfr biformen knallare Smal., Hall.;
alltså med syftning på
västgötaknallarnas gårdfarihandel; el. snarare med
Hyltén-Cavallius Var. 1:62 (1864)
ellip-tiskt till Knall(a)bygden, benämning på
vissa härad av Älvsborgs län, till knall(e)
1, alltså: höglandet el. dyl.; knappast
däremot till d^t med knalle l
identiska no. knally grobian (jfr även da.
bondeknold, bondknöl, till, knold, knut,
knöl m. m.). - Kallades, atm. förr, i
Vgtl. även n åse o. nasare.
knalt (berg(s)-), särsk. i västsv. dial.
= no., till knalle l liksom sv. dial.
knolt, klump, kniilt, klippa, no. knolle,
bergsknalt, till sv. dial. knoll, förhöjning
m. m., no.: bergsknalt, da. knold, knut,
knöl (se föreg.), ägs. cnoll ds., mht}^.
knolle, jordklump, osv.; se f. ö. knalle
1. - Härtill möjl. adj. knal l ig, ojämn,
som dock även kan föras till vb. k n al t a,
gå ojämnt o. med svårighet, vilket väl
är en f-avledn. av knalla (se d. o.);
jfrx skr al t ig o. sv. dial. skrälla under
skral.
knape, historisk term, fsv. knapt, man
av lågadeln, vapensven, yngling i tjänst
hos en förnäm man = isl. knapi, från
mlty. knape ds. = ägs. cnapa, gosse,
ung man, tjänare; besl. med likbetyd,
y. fhty. knappo, mhty. knappe (av
*knabb-), ävensom med fhty. knabo (ty.
knabe), gosse, (förr även:) knape o. d.
Sannol. egentl, överförda användningar
av de under knabb anförda orden; jfr
samma betyd.-växling även av det besl.
mlty. knevcl; se v. Friesen Mediagem.
s. 57 f. Dock bör den vanliga
härledningen från roten gene, föda (se kön)
ej alldeles avvisas; jfr knekt. - Hit
höra: k n a p(e r)h e r r s k a p o. k n a p(e
r)a-d el, med biformernaknaper- beroende på
folketymologisk anslutning till knapra.
1. knapp, fsv. knäpper = isl. knappr,
da. knap ds., Ity. knapp, bergstopp, klack,
ägs. cncepp, bergstopp, spets (eng. knap),
av germ. *knappa-; väl besl. med knabb
(o. kanske också med knopp); se f. ö.
följ. o. knäppa 2. - En knapp i
västen, om en sup o. d., även: en
knapp i rocken Blanche 1843; möjl.
på ett el. annat sätt sammanhängande
med uttr. knäppa till brännvin, som
begagnas om felknäppning av rock
el. väst; jfr dock även sv. dial. knape,
sup, av dunkelt ursprung, o. sv.
färd-knäpp, som innehåller en överförd an v.
av sbst. knäpp till knäppa (se under
knäppa). - Knappnål, 1618 = da.
knappenaal, ombildning av Ity.
knöp-nådel, ty. knopfnadel (se knopp), som
direkt motsvaras av ä. n sv. knoppnål,
Schroderus, Lind.
2. knapp, o. 1585: knap, om vinden;
1627: knappe plur., om livsmedel; 1628:
’om husrum svåra knapt’; i dial. även:
rask, stark - no.: även ’rask’ - da.
knap, motsv. o. kanske lånat från Ity.
knap, knnpp, sparsam, hurtig, prydlig
m. m. (varifrån ty. knapp); med
bi-formen fsv. napper o. ncepper, isl. hneppr,
trång, knapp, osv. (se näppeligen);
väl egentl, ’sammantryckt’ el. dyl. o.
sannol. nära besl. med föreg.
knapra, Rålamb 1690 (om får), i ä.
tid (o. väl delvis ännu) även knappra,
t. ex. Spegel 1712, så ock i vissa dial.,
motsv. ty. knappern, knabbern, jfr Ity.
knabbeln ds.; utan r- el. Z-avledn. i no.
knåpa, Hy. knappen i samma el.
liknande betyd. Avljudsform: no. knupra,
Ity., ty. knuppern. Av sannol.
Ijudhär-mande ursprung, med en i dylika ord
vanlig formväxling; i vissa fall troligen
oberoende av varandra uppkomna
bildningar. Jfr med likaledes ljudhärmande
kn- (gn-) de likbetydande da. knaske
o. gnaske = Ity. gnaschen.
knarka, smått knarra, Schroderus o.
1640, om storken, i ä. nsv. ofta: knota,
y. fsv.:jknota (1506), no.: knota, knarra
= da. knarke, knarra; Ä-avledn. till
knarra. Jfr knirka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
