- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
314

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - klak ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

klak, värd., svag, maktlös, försagd,
se under kläcka 1.

klake (dial.; allm.), frusen mark utan
snö, tjäle o. d., i. ska. klage, klave, ä.
nord. klake, t. ex. 1630 = isl. klaki,
no. klake ds., da. dial. klage, frusen
jordklump; av ie. gla-g-, väl besl. med
lat. glades, is av en växelrot gla-k (se
glass, glaciär, gletscher), avlägset
besl. med kall.

klammer, Lind 1749 i betyd,
’hållskruv’, Loenbom 1758; ’Flott-broar med
sina klamrar och ankar’, Dalin 1850
(med hänvisning till klamra f.) = da.,
från ty. = mhty. klam(m)er f.; jfr isl.
klpmbr f.; med instrumentalt r-sufflx
till roten i klämma (*klammian), resp.
no. klemba (av *klambian). - Jfr utan
r-avledn.: mlty., mhty. klamme, varifrån
da. klamme ds.

klammeri, 1688: ’bruka otijdigt
klarn-merij’, 1735: ’tullskrifwarne o. gesällerne
woro i klamerj’, Lind 1749 = da.; till
ä. nsv. klamber n., bråk, kiv, buller,
1544, klämmer Sahlstedt 1773 = da.
klämmer, o. ä. nsv. klambra, bråka,
väsnas, no. klamra, ä. da. klamre ds.,
parallellbildning till isl. glamra, larma
(se glam) o. sv. slamra; av
Ijudhär-mande karaktär.

klamp, Spegel Gl. 1712; i Sv. f
örn-sånger: träben = no. klamp, kloss, da.
klampe, i dial. även: snöklump under
skon; jfr ty. (egentl. Ity.) klampe, kloss,
krampajiavljudsförh.tillklimp (kläpp)
o. klump. En likbetyd, bildningar
klabb, som är att bedöma enl. förf.
Mediagem. s. 5 f. - Härtill: k lam pä,
gå tungt o. bullersamt.

klamra, Börjesson 1856: ’Bröst emot
bröst sig vid hvarandra klamra’; f. ö.
mest i förb. klamra sig fast; ännu
ej hos Dalin 1850 = da. klamre
(varifrån det sv. ordet atm. delvis härrör),
från ty. klammern. Ordet kan vara
avlett av klämmer, men också en
självständigt uppkommen bildning
*klam-(m)arön direkt till roten i klämma.
- Serenius 1741 har klamra up i
betyd, ’klättra’; säkerl. försvenskning av
motsv. eng. clamber up, som även är
att sammanställa med klamra.

klandra = fsv., isl,: väcka tvist om,
genom klander avhända, anmärka, tadla
= no.-da., ä. da. klandre (i nda. lån
från övriga nord. spr.); r-avledn. av fsv.
o. isl. Manda ds.; dunkelt. -
Dever-bativum: klander = fsv. = isl. klandr.
klang, yngre lån, jämte ä. nsv., sv. dial.
klang, t. ex. Lucidor = fsv. (neutr. liksom
ofta i ä. nsv., ännu hos Lind 1749 m.
o. n., hos Sahlstedt 1773 blott m.) =
da., från mlty. klank, ty. klang, av fhty.

klang = eng. clang; avljudsform till
klinga. Mlty. klank kan dock vara
identiskt med biformen fhty. clank =
eng.; jfr följ.

klanka, smågnata o. d., 1633: klancka
på; jämte klank, knot o. d., 1633, 1636;
säkerl. ljudhärmande liksom det under
klang anförda vgerm. klank o. möjl.
etymologiskt identiskt med detta; jfr
ä. sv. klanka, om korp o. kråka; med
sin bibetydelse av knot o. klander
kanske i anslutning till klandra. Jfr
klinka vb.

klappa, = fsv.: klappa, slå, smeka
: isl. =. da. klappe, mlty. klappen,
smälla o. d., fhty. klapfön, slå el. stöta
tillsamman, jfr klaff samt ägs.
clcepet-tan o. eng. clap; till en germ. ljudrot
klap el. klab (i vilket fall -pp- av -bn-)
av samma slag som klak o. klat (se
klack och klatscha). Jfr klappra
o. knyppla. - Klappat och klart,
ungt uttr. från da. klappet og klart,
som förklarats härstamma från da.
klappe sammen, bringa tillsamman
genom giftermål; jfr den gamla seden att
slå dem i ryggen, som blivit trolovade;
se Feilberg~2: 173 a.

klappersten, 1708, i ä. tid vanl.:
klapur- el. klappursten, jfr ä. sv.
klap-pur G. I:s reg., Swedenborg 1719, Linné
osv., o. klapur t. ex. Rudbeck, Verelius,
Spegel, Fischerström osv., sv. dial.
klapur o. klappur. Klapper- hör samman
med isl. klpppurnes, bergig udde (jämte
kleppar-, kleppu(r)-), enl. v. Friesen
Germ. mediagem. s. 56 till ett *klapp,
klump o. d. (med gammalt -pp-), o. enl.
Noreen Sv. etym. s. 44 till klamp (med
-mp->-pp-, jfr kläpp ~ klimp osv.),
medan enl. samme förf. klapur hör till
en onasalerad stam med samma betyd,
(jfr k l apa). Enl, Kock Ark. 20: 60 f.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:56:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svetym/0402.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free