Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - kam ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nät försedd vilobädd, till könops, mygga
(av dunkelt urspr.).
kanariefågel, 1674 = da. kanariefugl,
från ty. kanarienvogel; jfr eng. canary;
efter fågelns hembygd Kanarieöarna.
kandelaber, Posttidn. 1791: antique
candelabrer, med samma form i Dagl.
Allén. 1808 o. Stockh. Posten 1808 =
ty. kandelaber, av fra. candélabre, av
lat. candeläbrum, avledn. av lat.
can-déla, vax- el. talgljus, varav fra.
chan-delle, ägs. candel (eng. candle), till lat.
candére, glänsa, av en ie. rot med
avlägg i sanskr., grek., alban. o. kelt. spr.
Jfr kandidat.
kandi(socker), jfr Hels. 1587 i
sammans, med socker- == da. kandis(sukker),
från ty. kandis(zucker), jfr fra. (sucre)
candi osv., av arab.-persiskt ursprung.
kandidat = da., ty. osv., av lat.
can-didälus, vitklädd; den som sökte ett
ämbete uppträdde i det gamla Rom i
vita kläder, toga candida, till candidu?,
vit, till candére, glänsa (se
kandelaber). - Som examenstitel beteckar
sålunda kandidat egentl, en person, som
ämnar avlägga en högre examen
(licentiatexamen). Denna gamla betydelse
framträder starkare vid de tyska
universiteten, där ordet (f. ö. utan officiell
karaktär) blott användes om studenter,
som stå i begrepp att undergå examen.
- I Sverige tidigt brukat i tilltal till
oexaminerade studenter, att döma av en
strof, citerad av Ihre i en disputation
från 1743, där det gycklas med
svenskarnas benägenhet att höja
titulatu-rererna: »... ’En Prost du nämn Praelat /
Student He^rr Candidat ...»
kanel =. fsv., da., från mlty. kanel =
mhty. (ty. kanel), från fra. can(n)elle,
dimin. till canne, rör, av lat. canna;
på grund av rörformen; se f. ö. kanal,
kanik, kanon.
kanfas, 1550-t.: canifass, 1564: canfas
= da., ty. kanefas, av fra. caneuas, ital.
canavaccio, av mlat. canavacium, grovt
linne, avledn. av mlat. canava, hampa
(se d. o.).
[kangro, kångro, sv. dial., spindel,
se väva.]
kanin, R. Foss 1621: canijn - da.,
från mlty. kanin (jfr ty. kaninenen),
med a av obetonat o i mlty. dimin,
konineken (jfr karduan); av ffra.
con-(n)in, biform till connil (eng. cony); av
lat. cuniculus, en diminutivbildning
san-nol. av ett iberiskt grundord; i alla
händelser är den pyreneiska halvön
utgångspunkten för romarnes kännedom om
kaninen, liksom de fossila resterna av
djuret framför allt blivit funna i Spanien
o. Portugal. Schrader Reallex. ss. 70,
407 f.
kanik, fsv. kaniker = da. kannik,
yngre form för fsv. kanuniker osv. =
sen mhty. kanonike osv. (ty. kanoniker,
-us), av mlat. canonicus, medlem av
domkapitel, egentl.: som levde efter
vissa regler, till grek. kanon, regel,
rättesnöre, samling av de bibliska böcker
som anses innehålla regeln el.
rättesnöret för människans tro o. leverne,
helgonförteckning (se kanonisera),
måttstock, rak stav el. käpp, rör, det senare
den urspr, betyd., besl. med grek, kanna,
rör, varom närmare de besl. kanal,
kanel, kanon, k n as t er. - Kvar i ortn.
Kanik eho, -b o l, -lyckan (Lund),
-marken (Malmö), urspr, betecknande
åt domkapitels ledamöter anslagna
hemman osv. - Jfr kanonisera.
kanka, kånka, knoga el. streta med
ngt tungt, i sv, dial. även: vackla, gå
långsamt, flacka, väl samma ord som a.
nsv. kånka, guppa, t. ex. Dahlstierna,
Kolmodin m. fl.; jfr sv. dial. kangla,
kångla, kånka, vackla m. m. Med avs.
på växlingen av a o. å framför nk kuride
jämföras skänk o. stånka 2.
Formväxlingen beror dock förnämligast därpå
att ordet råkat inom sfären för de
imi-tativa ordskapelserna; snarast är det
helt enkelt självt ett sådant (jfr t. ex.
gunga, vagga). Ett annat, mycket
osäkert försök till förklaring se Tamm
Etym. ordb. s. 414. En osannolik
möjlighet av sammanhang med el. lån från
finska kankata, gå långsamt, konkkia
m. m., gå vacklande, trögt, framställes
av Saxen Sv. 1m. XL 3: 135.
kanna = fsv., isl. = da. kände, fsax.,
fhty. kanna (ty. känne), ägs, canne (eng.
can); med biformen fhty. chanta (ty.
dial. kante); jfr fra, cannette; i de nord,
spr. möjl. lån från mlty. Enl. Liden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
