Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - jacka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sanskr. yás, yā́, yát). Jfr litau. jé, ja,
o. möjl. grek. ē̃, sannerligen (som dock
kan vara av ett ie. ē = sanskr. ā́). —
Enl. somliga är isl. já = got. jah, och.
— Ljudlagsenligt skulle j på nordisk
botten ha bortfallit (jfr år = ty. jahr);
att det kvarstår beror på ordets
enklitiska o. iterativa användning. — Jfr
Lidén Ark. 3: 235 f. o. se under jo. —
Jaha, av ja med tvåspetsig accent, där
expirationstrycket på den senare
accentspetsen förstärkts till huvudaccent,
varvid ett h inskjutits vid vokalmöte. Jfr
nehej för nej. Se Kock Ark. n. 140
n. 1.
jacka, 1546, 1563, Lex. Linc. 1640;
dessutom bl. a. i Brunkebergsvisan
(Medeltidsdikter s. 417) = y. fno. jakka
(1410), da. jakke, från mlty. jacke =
ty., av fra. jaque, förr även: pansartröja,
soldatrock (eng. jack) = ital. giaco, span.
jaco; enl. somliga från mansnamnet
Jacques; enl. andra av arab. el. turk.
urspr. Med avs. på j-ljudet för fra. j
jfr just, adv.
jag, y. fsv. iagh, med gh av k i obet.
ställning, av ä. fsv. iak (iæk, starktonigt)
= fno., ä. fda. iak, da. jeg;
brytningsformer av urnord. *eka; med
sidoformerna: isl. ek (-k), urnord. ek, ik, motsv.
got., fsax. ik, fhty. ih (ty. ich), ags. ic
(eng. I), av germ. *ik, *ek = ie. *egom,
*eg, jfr grek. egṓ(n), lat. ego; ävensom
sanskr. ahám (med ie. gh) o. motsv. ord i
armen. o. slavo-balt. språk. — Om den
ieur. växlingen av g o. gh jfr H.
Petersson Heterokl. s. 15. — Jag, sbst., jfr
fsv. thænne ær suasom annar jak; under
1700-t. (1730 osv. o. ännu Weste 1807)
nästan undantagslöst mask. (el. komm.):
’min andre Jag’ osv.; o. 1800 neutr. hos
filos. förf. (särsk. B. Höjer) efter mönster
av Kant o. Fichte. Motsv. utveckling i
da.; jfr lat. alter ego, mholl. een ander
ic, fra. un autre moi-même (för
språkkänslan mask. el. fem.), eng. another I,
men the I i filosof. o. psykol. anv. N.
Lindqvist Spr. o. st. 20: l f. — Jfr f. ö.
mig.
jaga, y. fsv. iagha, för äldre iægha
(= sv. dial. jäga, ä. nsv. iägha Bib.
1541), i sin tur av iagha = fno. jaga,
da. jage, från mlty. jagen = ffris. jagia,
mholl. jaghen, fhty. jagôn (ty. jagen),
ett speciellt kontinental-vgerm. ord, av
omstridd härledning. Sannolikast,
såsom redan Grassmann Wbuch o.
Bezzenberger BB 1: 336, rotbesl. med sanskr.
yahú-, yahvá (av *jagh-), som skyndar.
— Grek. diṓkō, förföljer, o. azēkhḗs,
häftig m. m., som bl. a. även ställts hit,
böra däremot snarast hållas skilda från
denna grupp. — Jfr jakt l o. jägare.
— Verbet har undanträngt det gamla
inhemska ordet för ’jaga’: fsv. vēþa =
isl. veiða, mlty. weiden, ags. wǽðan;
med annan bildning: fhty. weidôn (ty.
weiden, beta); avledn. av ett sbst. motsv.
isl. veiðr f., jakt, osv., en
dentalutvidgning av roten u̯ei, u̯i i sanskr. vḗli,
strävar efter, förföljer, litau. výti, jaga, grek.
(h)íemai, begär o. d. (lat. vīs, du vill,
osäkert!), alltså egentl.: sträva till. —
Jagare, litet segel framför klyvaren,
från lty. jager, väl egentl.: som driver
fartyget framåt.
jaka, fsv. iaka, med k-suffix till ja;
jfr sv. dial. jaa, fsv. iaa, jaka, bifalla,
samt med avs. på bildningen neka.
Härtill med l-avledn. no. jakla. — Med
annat bildningssätt: fsv. iat(t)a, iæt(t)a
I, III, isl. játta I, III, no. jatta, ä. da.
jate, da. jætte, forjætte, motsv. fhty.
gijâzen. I Norden analogiskt
uppkommet för *ǽta av *jā-atjan Lidén Ark.
3: 238, förf. Ark. 7: 55 n. 2, 14: 37.
Jakob, mansn., från hebr.; i fsv. med
biformerna Ja(a)p, Jop, sv. dial. bl. a.
Jåp (se snåljåp) o. Jäppe. Jfr jockej.
— De motsv. fra. Jacques o. eng. Jack
uppträda även i sv. som mansnamn. —
Ingår i ä. nsv. Jakobs staf, Var rer. 1538
m. fl., stjärnbilden Orion.
jakobin, en politisk klubb under den
franska revolutionen; efter sin lokal, ett
kloster, som tillhört dominikanerna el.,
såsom de också kallades, jakobinerna
(efter gatan St-Jacques). Ordet
användes under 1800-talets första år i Sverige
om en del liberalt sinnade män; enligt
Beskow Lefnadsm. s. 103 närmast i
anslutning till Jakob Cederströms förnamn:
C. var en af hufvudmännen för
’Stockholmsrevolutionen’ af år 1809.
1. jakt, vbalabstr. till jaga; y. fsv.
iakt (jfr ä. iækt) = da. jagt, från mlty.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
