Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - hermetisk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mlty. binderen, fhty. hintarön (ty.
hin-dern) osv. (dock ej i got.); av
omtvistad härledning; väl, med Falk-Torp (jfr
Brugmann Demonstr. pron. s. 144 f.),
egentl.: hålla el. driva tillbaka; till
stammen i got. hindar, mlty., ägs.
hinder (eng. hinder-}, ty. hinler osv.,
bortom, bakom, ss. adj. i bl. a. fsv.
hindradagher, isl. (genit.) ens hindra
dags, dagen efter; egentl, en
komparativ (motsv. grek. -teros) med superi, isl.
hinztr, sist, got. hindumists, borterst,
osv.; besl. med got. hindana, bakom,
på andra sidan, ty. hinten osv.; f. ö.
omstritt ursprung. - De nord. orden
äro möjl. lån från mlty.; fsv. hindra
finns dock redan i Uppl.-lagen. - Sbst.
hinder = isl. hindr, da., mlty. hinder,
är bildat av verbet.
hindu, egentl, om den ariska
befolkningen i Hindustan, till iran. hind,
ursprungl. om floden Indus = sanskr.
sindhu, flod, ström. Härav genom
förmedling av latinska o. grek. författare
formerutan h- i Indien osv.; se indian.
hingst, Var. rer. 1538, fsv. hingist,
hengist, jämte da. hingst, från mlty.
hing(e)st (med dial. i för e), heng(e)st
= ffra n k. hangisto Lex salica, mhty.
heng(e)st (ty. hengst), ägs. heng(e)st, ett
allmänt västgerm. ord för ’hingst’,
stundom : ’häst, vallack’; sannol. germ.
*hangi-sla-, vartill en Vernersk växelform
*han-hista- (= det inhemska häst); av
mycket omstridd härledning; möjl.
superlativ till ett adj., motsv. litau.
szankiis, rask; jfr fsv. skiut, häst:
skiu-ter, snabb. - Hit hör det
sagohistoriska ägs. (möjl. egentl, danska)
kunga-namnet Hengest. - Om ett annat germ.
ord för ’hingst’, fsax. wrénio osv., se
vrenskas.
hink, Var. rer. 1538; dunkelt. I flera
dial. även ink.
Hinke, mansn., se Henrik o. Johan.
1. hinna, vb. = fsv.: hinna upp el: ned
= da. dial. hinde; egentl.: få tag i - got.
hinpan st. vb, fånga; i avljudsförh. till
fsv. hanna, röra vid, o. fjärmare besl.
med ägs. huntian, jaga (eng. hunt). l
den fsv. o. nsv. betyd, ’hinna med’
antagl. påverkat av fsv. inna, hinna
med, uträtta = isl., allm. germ. vb
(dock ej i got.): bringa in o. dyl., avledn.
av germ. inn-, förstärkt form till germ.
in = nord. i, jfr t. ex. inbördes. - Se
f. ö. behändig. - Verbet böjdes till
inpå 1700-t. svagt (ipf. hinte, hinde).
Den starka böjningen (Sahlstedt 1773:
hann osv.) beror på anslutning till
finna, vinna osv. Jfr liknande
övergång till stark böjning hos knyta,
kvida, skryta, snyta, strida, tiga.
2. hinna, sbst. = fsv., isl. = da.
hinde; av germ. *hennön-; bl. a.
sammanställt med fir. ceinn, fjäll, korn.
cennen, hinna; ie. *kendnä-; till ie.
roten (s)ken i skinn; se Liden Språkv,
sällsk. i Upps. förh. 1891-94 s. 75 f.
Isl. himna är obesläktat.
Hintze, familjen., se Henrik.
hipp, i hipp hurra, från eng. hip
(el. hep) hurrah; hipp o. hopp tillhör
samma bildningsgrupp som ä. nsv. snick
o. snack, knäs o. knis, knirrknarr osv.,
sv. villervalla osv., alltså uppkomna
genom fördubbling av den ursprungliga
ordstammen med ,(ung) avljudsväxling.
I dylika bildningar har vanl. blott en
av lederna äldre anor; i detta fall hopp,
såvida icke hip skulle höra till Ity.
hippen, hoppa, som självt är en ung
avljudsforrn till hoppen.
hippodrom, från grek. hippödromos,
rännarbana, av hippos, häst (= lat.
equus osv.; se J öar o. häst slutet), o.
drömos, lopp (se dromedar).
hird, kunglig livvakt, hovfolk, om
fornnord. förh., upptaget från fornspr.
= fsv. hirp (i hirpman osv.), isl. hirÖ,
från ägs. hir(e)d, av ä. *hi(w)-réd (jfr
hiwrwden, familj), formellt = fhty. hirät,
giftermål (ty. heirat), egentl.: husligt
förhållande o. d.; sammansatt av 1. ägs.
liiw- i ägs. hiwisc, familj osv. - got.
heiwa- i heiwafrauja, husbonde, osv. (se
hjon), o. 2. ägs. red = råd, här med
förbleknad betyd., snarast som suffix
liksom t. ex. -skåp i herrskap.
hirs, Spegel 1712: hirsen - da. hirse,
från ty. hirse; i st. f. ä. nsv., y. fsv., ä.
nsv. hers, Var. rer. 1538: härss, från
mlty. herse = fhty. hirsi, hirso, herse
(gl.), ägs. herse Schlutter ZfdW 14: 156
(eng. hirse från ty.); sannol. inhemskt
germ. ord, med osäkra anknytningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
