Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - halster ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som sjöterm: ’tåg varmed ett segels
nedre hörn fästes’, väl från lty. el. holl.
Om hals i ortnamn se Hälsingland.
- I äldre nord. o. andra germ. spr.
ofta som personbeteckning t. ex. fsv.
hardher hals (jfr halsstarrig); även i
sammansättn. t. ex. fsv. knekehals, väl
egentl.: som sträcker på halsen (jfr knek),
ä. nsv. birhals (jfr ä. da. fyldehals, se
fyllbult), sv. gaphals, våghals, (=
da. vovehals, ty. wagehals). Jfr frälse.
- Hals över huvud, efter ty. hals
über kopf, egentl.: med halsen över
huvudet; ombildat till über hals und
kopf, varifrån da. över hals og hoved.
- Halsstarrig, 1640, från ty.; till
starr, styv, stel (se starr); jfr ä. sv.
halsslyv i samma betyd., t. ex. Bib. 1541.
halster = fsv., väl = östfris. halster,
grovt bröd, som gräddas i glöd el. på
halster; möjl. en bildning på ie.
-stro-till roten i lat. calere, vara het (förf.
Ark. 7: 169). v. Friesens härledning
Spr. o. st. 1: 229: en bildning på
-frö-till germ. hald- (i hålla), alltså
’apparat varmed man håller mat över elden’,
passar knappast till det östfris, ordet.
1. halt, sbst., värde o. dyl., U. Hiärne
1687 (om malmarter); från ty. halt,
egentl.: innehåll; till halten = hålla;
egentl. = halt 2. - Härtill: -haltig
= ty., i underhaltig osv.
2. halt, sbst., i sht milit., 1700
(neutr.); från ty. halt, uppehåll = halt 1.
- Såsom kommandoord, 1679, från ty.
imper. halt(e) till hallen, hålla. Det
stundom tidigare uppträdandehalt, håll!,
t. ex. Prytz 1622 är väl en inhemsk
imperativform till hålla (växlande med
halt).
3. halt, adj., fsv. halter = isl. haltr,
da. halt, got. halts, fsax. halt, fhty. halz,
ägs. healt (eng. halt), halt, men i vissa
spr. även lam (i got. blott med denna
betyd.); av germ. *halta- = ie.
*koldo-i ryska koldyka, halt person osv.; jfr
f. ö. grek. kolos, stympad (se Hildur,
hull), el. kgllos, krökt, missbildad. Jfr
med avs. på betyd.-växl. lam. - H al
té-b öl i n k, skämts., enl. Lindroth Festskr.
t. Sdw. s. 124 av halte *boglinker, ursp.
om en häst, som linkar av skada i
bo-gen; jfr hästsjukdomsnamnet b ogh al ta.
Därav vore det sydsv. haltebonick en
yngre variant. - Halta, vb = fsv. =
ägs. healtian m. fl. Halta på båda
sidor i bildl. an v., efter bibeln l Kon.
18: 21: »Huru länge halten I på båda
sidor?» - Halta, halthet = no. helta,
avledn. på -iön (el. efter mönstret av
sådana), till halt; jfr fsv. hcelti ds. =
isl. helti f., av germ. *halten-.
halv, fsv. halver = isl. halfr, got.
halbs osv.; allm. germ.; av *halta-;
omstritt; säkerl. egentl.: kluven, besl. med
grek. skölops, spetsig påle, lat. scalpo,
ristar, skär, sanskr. klpld-, bl. a.:
skuren. - Urspr, betecknade ordet blott
en av de två delarna, utan hänsyn till
deras lika omfång; jfr uttr. den större
hälften o. dyl. - Jfr hälft.
Halvdan, mansn., fsv. Halfdan = da.;
isl. (-r); egentl.: halvdansk, till dan,
dansk (se Danmark); alltså: född av
dansk o. utländsk person. - Samma
senare led i Jordan o. fsv. Sighdan.
hambo(polska), 1840-t, efter Hanebo
socken i Hälsingl., fsv. Hanabo^> Hambo
såsom fsv. Rikonab&rgha>Rickomberga.
- Dansen skall enl. A. E. Holmberg
förr ha kallats Horgadansen, efter Horga
by i Hälsingl.
hamla, skogsbr., underkvista, t. ex.
Linné, urspr.: stympa o. d., ännu i
lagspråket: illa hamlad och handlerad,
fsv. hambla, stympa = isl. hamla, Ity.
hameln, fhty. hamalön ds. (ty.
harn-meln, kastrera), ägs. hamelian; avledn.
av fhty. hamal, stympad (se hammel);
besl. med fhty. hamm, st3^mpad, o.
avlägsnare väl även med got. hamfs ds.,
som hör till ie. kamp- i grek. kämpe,
böjning, krökning, osv. (se kamp 2).
hammare, ä. nsv. vanl. hammar, fsv.
hamar (o. -e) = isl. hamarr, da.
hammer, fsax. hamur, fhty. hamar (ty.
hammer), ags. hamor (eng. hammer);
ej i got.; i isl. o. no. även: klippbrant
o. dyl.; i sv. dial. ofta: stenbacke,
stenig mark, stundom: utskjutande tvär
lantudde; dessa mera ursprungliga
betyd. vanliga i ortnamn såsom
Hammarby, Hammarkind (se Kind),
Hamra, Östhammar osv.
Grundbetyd.: sten; sedan: stenverktyg. Med
annan avledn.: isl. hpmulgrýti, småsten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
