Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - brasa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
namn, Brattås o. d.), isl. brattr, da.
brat, med -nt- assimilerat till -tt-, av
germ. *branta-, av ie. *bhrondo- i lett.
brůds, takås, i avljudsförh. till ie. *bhrend
i kymr. brynd, sbst., hög (av *bhrendo-);
jfr bringa 1, brink.
brasa, sbst., Arvidi 1651 (-aa-),
Rudbeck Atl., jfr ä. nsv. bras, braseld, no.
bras, sprakande eldbrasa; till vb. brasa,
Spegel 1685, med biformer brassa =
no. brasa, brinna, steka; jämte sv. dial.
bras(s)a, braka, skryta, braska o. braska
till en germ. stam. bras-, av
ljudhärmande karaktär av samma slag som i
brak; f. ö. inlånad i romanska spr.:
span. brasa, glödande kol (jfr bresilja),
fra. embraser, antända. Se f. ö. braska
o. prassla.
brasilian, se bresilja.
braska, = fsv.: bullra, uppträda
överdådigt = no. braska, da. braske;
snarast lån från mlty. brâschen, braka,
skrika, brösta sig, skryta; jfr fsv. o. da.
brask, mlty. brâsch; till en rot med
betyd. ’braka, larma’ av ljudhärmande
karaktär; besl. med brasa (jfr särsk.
sv. dial.: braka) o. brista. Med avs.
på betyd.-utvecklingen ’larma’ › ’skryta’
(› ’ståta’) se paralleller under bräm.
— Enl. somliga forskare dock,
åtminstone delvis, inhemskt; jfr Noreen Sv.
etym. s. 9, Torp Etym. ordb. s. 36. —
Litau. braszkėti, spraka, är sannol. en
självständigt uppkommen ljudhärmande
bildning. — Sidoform: isl. brasta, braska,
skryta, mhty. brast, larm, skryt, ags.
brastlian, spraka, knaka, osv.; se prassla.
1. brassa, vb., biform till brasa,
se d. o.
2. brassa, slå på stort, t. ex. pråla och
brassa 1582; från mlty. brassen, motsv.
ty. prassen; sannol. besl. med föreg.
3. brassa, sjöt., 1698, från lty.
brassen, av fra. braser; till brass = da.
bras, från holl. bras (ty. brasse), från
fra. bras, arm, av lat. brachium, arm,
från grek. brakhíōn; f. ö. dunkelt.
bravo, Bellman, av ital. bravo, god,
förträfflig, även använt som bifallsrop
till en man (till flera: bravi, till en
kvinna: brava); se bra.
braxen, sv. dial. även brasen, fsv.
braxn, motsv. da. brasen, mlty. brassen,
fhty. brahsina (ty. brassen), samt med
m-avledn.: sv. dial., no. brasma, fsax.
bressemo, mlty. brassem, bresme, varifrån
fra. brême, varav eng. bream; jfr fhty.
brahsa; besl. med germ. *brehwan, glänsa
(isl. brjá), o. sålunda även med brås,
förebrå; jfr med avs. på betyd.
’glänsande’ fisknamnen id, löja m. fl.; se
förf. Etym. Bemerk. s. IX. — Fsv. braxn
bör möjl. på grund av formen betraktas
som lån; jfr J. Sverdrup IF 35: 157.
— Avljudsform: brosme. — Braxenpanka,
jfr fsv. panka (blott som tillnamn);
oklart.
breccia, geol., se bräsch.
bred, fsv. brēþer = isl. breiðr, da. bred,
got. braiþs, fsax. brêd, fhty., ty. breit,
ags. brád (eng. broad), av germ. *braiða-;
möjl. till samma stam, utan uddljudande
s, som sprida. — Härtill: bredd, fsv.
bred(d) = isl. breidd, av germ. *braiðiþō,
i bildat som t. ex. vidd: vid.
Breitholtz, familjen., se hult.
bresch, se bräsch.
bresilja, 1546: bryxsilia, 1552:
brixilia, 1629: bresilia = no.-da. brissel, ä.
da. bresilie(n), från mlty. bresilien(holt),
motsv. mhty. presilie, eng., span. brasil,
fra. brésil, osv.; av dunkelt ursprung:
möjl. till span. brasa, glödande massa
(av germ. härkomst, se brasa); ingår
även i namnet Brasilien, färgämnets
hemland; jfr det likbetydande färnbock
(till stadsnamnet Fernambuco i Brasilien).
brev, fsv. brēf = isl. bréf, da. brev,
fsax. brêf, ty. brief osv.; lån från senlat.
breve n. med sedermera förlängt e;
egentl.: kort (skriftlig anteckning), till
lat. brevis, kort (jfr brakycefal). –
Eng. har i stället lettre, av fra. lettre, av
lat. littera (se litteratur).
1. bricka, Var. rer. 1538 = da. brikke,
från mlty. brikke, varav även fra. brique,
tegelsten (› eng. brick; se brikett);
väl egentl.: ’något avbrutet’, till germ.
brek-, bryta, i bräcka.
2. bricka, vard., bröst, bringa, t. ex.
Chronander 1649, U. Hiärne 1680, O.
v. Dalin; nu nästan blott i finl. (t. ex.
i Fänrik Ståls sägner) o. sv. dial.; bl. a.
i uttr. vit i brickan o. d.; väl av äldre
*brinka, med -nk- till -kk- såsom i
dricka; avledn. av bringa 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
