Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - blånor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hör till boet el. egendomen; jfr -skap.
— Bostad, se stad 1.
2. bo, vb, fsv. bō, bōa, bo, bebo, bereda
m. m. = isl. búa, ds., da. bo, got. bauan,
fsax., fhty. bûan (ty. bauen), ags. búan,
bo, stundom: odla m. m.; starkt o.
svagt böjt vb (jfr det urspr, redupl. isl.
ipf. bjó, av *beƀōw, got. part. bauans,
motsv. sv. redobogen; men got ipf.
bauaida, fsv. bōþe osv.) av omstridd
germ. grundform; till den ie. roten bhū,
bheue, i lat. fui, var, grek. phýō, avlar,
frambringar (se fysik), sanskr. bhū,
bhávati, vara, är, bliva, blir, även i
slavo-balt., kelt. o. alban, spr.; vartill
också: fhty. biom, jag är (ty. bin), ags.
béon, vara (eng. be), vilka förenats till
ett böjningssystem med de obesl.
verben wes- (i ty. gewesen, sv. vara 1) o.
es- (i ty. ist, sv. är 1), Jfr följ.
ävensom bod, bol, bonad, bur, by, bygga.
Om bostad se stad 1.
3. Bo, mansn., fsv. Bō = isl. Búi, egentl,
samma ord som -bo i nabo = isl.
nábúi ävensom åbo, nomen agentis till
vb. bo; alltså egentl, tillnamn, som
övergått till förnamn på samma sätt som
det likbetydande fsv. Bonde; däremot
ej, såsom stundom föreslagits, biform
till fsv. personn. Bove. — Samma -bo
ingår i följ.
4. -bo, innebyggare, i nabo (se d. o.),
åbo m. fl., fsv. bōe, till vb. bo; se
f. ö. föreg. Gen. plur. bōa av samma
ord ingår också i en del häradsnamn,
t. ex. Bråbo, av fsv. Brābō(a), dvs.
deras (bygd) som bo vid Brā, Bråviken
(år 1358 dock Brabodhum), Sunnerbo,
de i söder (se sunnan), Vedbo, de i
skogen (se ved o. Tiveden), Östbo
osv. I många fall utgår dock nsv. -bo
i ortnamn från former av bod (se
d. o.).
boa (orm), Linné m. fl. boas, av lat.
boa, boas; dunkelt. — Härtill: boa,
om ett slags skinnkrage för damer, 1827:
boar plur.
bobba, ä. nsv. även babba, om
gråsugga; bubba, 1762, om kackerlacka; jfr
isl. bobbi, da. bobbe, eng. bob;
ljudsymboliska el. hypokoristiska former av ett
slag, som äro vanliga i ord med betyd,
av något tjockt el. runt; ofta med -bb-,
-dd- el. -gg- i stammen; se förf.
Mediagem. s. 4.
bobin, från fra. bobine; dunkelt.
bock, fsv. bokker, bukker = isl. bokkr,
da. buk (gumse; annars: gedebuk), mlty.,
ty. bock, ags. bucc (eng. buck); jfr iriska
bocc o. fra. bouc. Antages vanl. vara
ett indoeur. ord; enl. förf. Ark. 7: 172,
av ie. *bughnó- till böja, efter de böjda
hornen; jfr t. ex. lock (hår-) av *lugnó-
till lug, böja. Emellertid talar åtskilligt
för, att detta djurnamn liksom gäms
är ett gammalt alpord av icke
indoeuropeiskt ursprung, möjl. egentl, från
Kaukasus, där liknande beteckningar för
’bock’ förekomma; se Brøndal
Substrater og laan s. 179 f. — I betyd, ’fel’
lånat från ty. Användningen av bock
i betyd, ’ställning’ (t. ex. sågbock osv.),
1542, har motsvarigheter i de flesta
europeiska språk; jfr västgötska slipemarr
(: märr) om ställning för slipsten,
även-| som fra. chèvre, get, sågbock, kran,
cheval, häst, o. chevalet, sågbock, förr även
även: trähäst; jfr även under kypert.
— Hoppa, stå bock, med
motsvarigheter i da., ty. m. fl.; förr även springa
el. leka bock (t. ex. 1784). — Ett annat
gammalt ord för ’bock’ är isl. hafr =
lat. caper osv. (se kaprifolium o.
kapris).
bocka, fsv. bokka, bukka = da. bukke,
från mlty. bukken, mholl. bokken, jfr
mhty., ty. bücken, av germ. stammen
*bukk-, antingen av ie. *bhugn- el. med
intensivförlängning av stamkonsonanten,
till buga osv. Bocka: ty. bücken =
doppa: lty. düppen.
bod, fsv. bōþ, bod, hydda, skjul = da.
bod (varifrån eng. booth), isl. búð (väl
med ū från vb. búa), mlty. bôde, mhty.
buode (ty. bude), av germ. *bōþō-,
avledn. av stammen i bo 2; jfr (med
avljud) litau. bùtas, hus, o. fir. both, hydda;
alltså ett ord gemensamt för den norra
delen av det indoeur. området. — Ofta
i ortnamn i ursprung pluralform, fsv.
Bodha, -bodha, nu vanl. -bo (jfr
Falsterbo), från början i betyd, ’hydda,
skjul o. d.’ (jfr sv. fäbod) om mera
tillfälliga bostäder, som efter hand
utvecklade sig till gårdar, t. ex.
Brattabodha, nu Brattebo Smål., Bænabodha,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
