Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - bale ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
möjl. i anslutning till uttryck såsom
vara på färde osv. – Härav vb. bana,
Columbus Ordesk. = da. bane, från ty.
bahnen.
banal, senare hälften av 1800-t. = ty.,
av fra. = : alldaglig, utsliten, till allas
tjänst; den senare betyd. ursprungligare,
egentl.: vad som hör till en länsherres
ban el. jurisdiktion o. av honom
påbjudits till allmänt begagnande; avledn.
av det från germ. spr. lånade fra. ban
(se bann).
banan, Kiöping 1667 (om frukten),
allm. eur. ord av span. el. portug. banana
(frukten), banano (trädet), egentl, av
afrikanskt ursprung.
band = fsv. = isl., da., fsax., fhty. ty.
band n., av germ. *banda-; jfr eng. band
(av nord. o. fra. ursprung) samt, med
annan avledn., got. bandi, ags. bend (av
germ. *bandjō-); besl. med sanskr.
bandha-, m., band; se binda. – I betyd,
’trupp, följe’, är ordet lånat från ty. o.
fra. bande, som återgår på ital. banda,
självt av germansk härkomst o. nära
besl. med band; jfr även följ.
bandage, Acrel 1767, från fra.
bandage, avledn. av bande (sv. band i
heraldisk betyd.), av germ. börd, motsv.
fhty. binta (ty. binde); till binda.
bandit, o. 1660 = ty., fra., från ital.
bandito. egentl, förvisad, perf. part. till
bandire, motsv. det från germ. språk
härstammande mlat. bannire, förvisa, se
bann, banna (o. möjl. dessutom
påverkat av ett ord, motsv. got. bandwjan,
ge ett tecken).
bandolär, se bantlär.
bane, baneman, fsv. bani = isl. bani,
fsax., fht. bana, ags. bana, bona (eng.
bane), av germ. *banan- m.; härtill
avledn. got. banja, isl. ben, sår; antagl.
av en utvidgad form till den germ. rot
ba-, som ingår i isl. bǫð, kamp. Grek.
phónos, dråp, som annars kunde utgå
från en motsv. ie. stam bhon-, hör
däremot icke hit: det måste härledas ur
ett ie. *gu̯honos.
baner, fsv. bane(e)r, banner(e), även
baniel, motsv. fno. banel, da. banner,
mlty., ty. banner, (ty. även banier), av
fra. bannière; väl, liksom ital. bandiera,
av vulg.-lat. *bandaria, till senlat. bandum, bannum, fälttecken, fana (jfr ffra.
ban, fana); av germ. härkomst o. en
ombildning av ett ord motsv. got.
bandwa, bandwō, tecken (jfr abandong),
av ovisst ursprung.
1. bank, sandbank o. d., 1644; från
lty., ty. bank (av germ. *banki-, identiskt
med det inhemska bänk; jfr bank 2),
möjl. delvis lånat från eng. bank, som
sannol. självt har nord. ursprung; av
samma stam som backe (se d. o.); i
betyd, ’mörk molnvägg’ väl inhemskt;
jfr da. banke, sand- o. molnbank, som
enl. Falk-Torp är ett inhemskt ord.
2. bank, penninginrättning, 1642 =
da., från lty., ty. el. holl. bank, jfr fra.
banque; av ital. banco (se banko) o.
banca, som självt lånats från germ.
bank- i bank 1 o. sålunda är etymologiskt
identiskt med bänk; egentl.:
växlarebänk.
banka = fsv. = no. banka, da. banke,
ty. banken; jfr i samma betyd. fsv. bunka,
meng. bunchen, slå, dänga; kan, såsom
vanl. antages, vara en avledn. på -k (med
intensivisk-iterativisk betyd.) av ett vb.
motsv. isl. banga, slå, hamra (jfr sv.
bång), men är snarast en oberoende av
detta uppkommen självständig bildning
av en stam bank med onomatopoietisk
karaktär. Jfr dunka.
Bankekind, se Kind.
bankett, (ä. nsv. även p- o. neutr.),
1559, av fra. banquette, av ital. banchetta,
diminit. av banka, om vilket ursprung,
germ. ord se bank l, 2 o. bänk. Jfr
i fråga om betyd. taffel.
banko, ytterst av ital. banco, se
bank 2.
bankrutt, 1596, av fra. banqueroute,
ital. banco rotto, egentl, sönderbruten
bänk el. bord; av banco (se bank 2) o.
rotto, lat. ruptus, sönderbruten (till
rumpere, bryta, besl. med rov); väl egentl.:
ruinerad bank. - I ä. tid ofta med p-;
se pank.
bann, i lysa i bann osv., fsv. ban,
kyrkligt bann. förbannelse = isl. bann
ds., även: förbud, da. ban, bann, i de
nord. spr. neutr., fsax., fhty. ban, av
myndighet utfärdat påbud, förbud, straff
mot dylikt förbud, kyrkligt bann m. m.
(ty. bann), m., n., ags. gebann (eng. ban)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
