Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ordbildning. II. Sammansättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till tunna (i åtm. vissa götal. dial. även tunne-), gathörn (men t. ex.
gatutrafik); el. fsv. genit. sg. -a(r) (i ō-, i-stammar osv.), t. ex. nattläger (fsv.
nattalægher), men avlingegods (fsv. aflingagods)[1] till fsv. afling, förvärv,
bönehus (fsv. bönahus) av fsv. genit. böna(r), el. vedträ (ä. nsv. wedheträä,
sv. dial. veaträ, fsv. vidhatræ, isl. viđartré), ättehög av fsv. ættar- till ätt;
el. fsv. genit. plur. på -ā, t. ex. bondby (fsv. bondabyr), men bondehär
(fsv. bondahær) el. med bevarat -a t. ex. brödrakärlek[2], skyttegille (till
ä. nsv. skytte, skytt), skärgård (fsv. skæriagardher)[3]; el. från utländska
förebilder, t. ex. fejdebrev från mlty. veidebrêf, lär-, väl åtm. delvis från
mlty. sbst. lêre (jfr fsv. læremæstare).
Verbal förled ingår däremot i t. ex. körsven av fsv. köresvæn
el., med bevarat -e, sändebud av fsv. sændebudh. Nsv. eldbrand kan
utgå från fsv. eldhebrander till vb. elda el. från fsv. eldhbrander till den
första typen.
Sålunda har i nysvenskan, liksom i tyskan, på grund av
ljudutvecklingen sammanfall i stor utsträckning egt rum av stam- o.
kasuskomposita.
I många fall är det emellertid svårt att avgöra, om vokalbortfallet
i t. ex. bondby (ä. bonde- av bonda-) o. tunnbindare (ä. tunne- av tunno-)
beror på ljudlagsenlig utveckling el. anslutning till sammansättningar
med ’stamformen’.
Då i nsv. sammans. på -a, -o (-u) o. -e el. utan mellanvokal växla, ha
vanl. de förra ofta en högtidligare el. officiellare prägel än de
senare o. äro f. ö. stundom rena arkaismer; jfr t. ex. avlingegods (fsv. -a-),
barnatro (men barnskara), bergakonung (men bergfolk), bondetåget (men
bondby), byalag (men byväg), bördeman, -penning, -skilling, av fsv. byrþa-
(men bördsadel efter ty. geburtsadel), dagakarl, duvoögon (men duvhanne),
fiskafänge (men fiskhandel), fotabjället (men fotboja), fåglalåt (men
fågelsång), födoämne (men födgeni o. födkrok, av vilka väl dock åtm. det
första hör till verbet[4]), gästabud (men gästgivare), hanegäll (men
hanbjälke, -fot), jordagods o. jordeliv (men jordtorva), kvinnodyrkan (men
kvinnfolk), Ladulås, ladugård (men i talspr. o. dial. även la(d)gård),
landamäre, läroanstalt (men lärpojke), påskalam (men påsklilja), skuldebrev (men
skuldsedel), sorgebarn (men sorgdräkt), syneman (fsv. synaman; men nsv.
synsinne), vattuman, -sot, men vattenvälling (se ovan), ärvdabalk osv.
Ofta bero de vokaliska formerna på senare sammansmältning
av de båda lederna, stundom på påverkan från dialekter, där
mellanvokalen kvarstår (så särsk. i Götalandsmål, t. ex. smål. folkaslag, fästemö,
jor(d)abit[5], juladagen, kragatag, veaträ, skolemästare, speleman osv.)[6].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
