Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ordbildning. I. Avledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
-ska, i beteckningar för kvinnor (hustrur, yrken[1], nation o. d.),
efter vissa regler växlande med -inna, t. ex. generalska, kassörska,
professorska, spanjorska, stockholmska, studentska, östgötska; i folkspr. även
i Petterssonskan o. d. till mannens familjenamn (ytterst vanligt ännu på
1870—80-t., men nu starkt på återgång o. i regel blott med försmädlig
anstrykning); y. fsv. -ska, av mlty. -sche till adj.-suffixet -sch, åtm. delvis
dock urspr. -se (se -sa). I engelska, tyska osv. däremot direkt till ord
på -sk. Om tvätterska o. d. se -erska.
i abstrakta (stundom med sekundär konkret betyd.), t. ex. brådska,
glömska, ilska, spetälska ävensom (i) fåvitsko (fsv. oblik kasus av fāvizka),
däremot av adj. på -sk; liksom också språkbeteckningar ss. danska,
franska osv.
Betr. verben må anmärkas, att minska (= da. mindske) är bildat
antingen med -sk till min- i mindre el. med -k till got. mins, mindre (jfr ags.
minsian) såsom sv. dial., isl. minka till min-. Vb. önska (med -n- från
mlty.) har sitt -sk- från grundordet fsv. ōsk, önskan, vars sk dock i sin
tur ytterst har verbalt ursprung; älska är avlett av ett adj. = isl. elskr. — I
vissa verb, ss. lånorden forska, äska, är -sk- urspr. presensbildande
suffix (jfr t. ex. lat. crēsco, perf. crēvi), vilket kommit att medfölja i hela
böjningen, på samma sätt som det urspr. presensbildande -n- i skina
till ie. ski, lysa.
-sla, -sle, se sel.
-st: i tjänst (fsv. þiænist m. m.), abstr. till tjäna; jfr hyllest, ynnest
under -est. Hit höra ock de från lty. komna brunst (: brinna), fångst,
gunst, -komst i inkomst osv., konst, svulst, vinst. — I törst är suffixet,
historiskt sett, -t (-tu-), jfr torr av urgerm. *þurzu- (se -t).
-ster, se -der.
-t: 1. i sbst. av växlande ursprung.
Stundom, efter tonlös konsonant, av el. motsvar. urgerm. -iþō,
i. ex. näpst, rykt (fsv. rökt, till rökia, sköta, vårda), räfst, täkt (i grus-,
in-, ler-, löv-, våldtäkt, till taka, taga), ursäkt (till fsv. adj. ursaker el. vb.
ursaka), väkt i morgonväkt osv. (till vaka el. möjl. fsv. adj. vaker),
ändalykt (till germ. vb. *lukjan, tillsluta) — samtliga, utom kanske ursäkt o.
väkt, avledda av verb —; o. möjl. lånordet höft (i på en höft) till hov,
måtta. Annars, efter tonande konsonant, utvecklat till -d; se -d I. 1.
Ibland, likaledes efter tonlös konsonant, av ie. -ti, -tu (= germ.)[2],
t. ex. blåst, drift, gift (: giva), jäst, list (jfr got. lais, jag vet), sot (av *suhti-
till got. siukan, vara sjuk), torft, törst (se -st), ortn. Vist o. -vist i hemvist
(till germ. *wesan, vara), väft, växt, ätt (av *aihti- till germ. *aiʒan, ega);
el. i lånorden bikt (till fhty. bijehan, bekänna), bukt (av *buhti-), -dräkt i
endräkt (av *drahti- till draga), flykt (av *fluhti-), jakt (väl av *jahti-, men
ty. jagd av *jagōþ-), klyft (av *klufti-), makt (av *mahti-), tukt (av *tuhti-),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>