Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ordbildning. I. Avledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i lag), larma, lasta, tadla (fsv. last[er], lyte; jfr
fsv. læsta III), lova (:lov)[1]
liksom rosa (: ros), låna (: lån; jfr ä. sv., dial.
läna osv. III), löna (=isl. launa : lön), rikta, göra
rik (: fsv. rikt, rikedom; fsv. sannol. III), roa (: ro),
rykta (: rykt, ä. rökt, till fsv. vb rökia), råna (:
rån, jfr fsv. ræna III), städsla (: städsel), svara,
svimma (: fsv. svîme, svimning), sömma, tacka, varsla,
vårda (: germ. *wardô), värna, växla, ångra,
ödsla (: ä. sv. sbst. ödsla); el. (förr äldst III) t. ex. häda (:
fsv. hâþ, hån), mörda (: mord), syna (: syn),
tyna (urspr, trans.: isl. (tjón, som länder till skada o. d.), önska
(med -n- från mlty., fsv. öskia m. m.: ôsk, önskan); el. depon.
färdas, våndas, åldras, ängslas (: ängsel),
ävlas (: avel); el. lånorden (el. åtm. av lånord avledda) akta (:
akt), arbeta (: arbete), bikta (: bikt), håna (:
hån), lukta (: lukt), skända (förr III, jfr ty.
schande), slakta (: slakt), tukta (: tukt),
vakta (: vakt), ära (: sbst. ära) osv.;
från II, III: bota (: bot, jfr bota 1), döma (: dom),
flöda (nu vanl. I: flod, flöde), glömma (: isl. glaumr, stoj,
glädje; alltså egentl.: glamma o. därvid förgäta), gömma (: isl. gaumr,
uppmärksamhet, alltså egentl.: aktgiva på, varav: vårda > dölja), höta (:
hot, jfr hota I), kyssa (: ags. coss osv.), lyda,
egentl.: lyssna (: ljud), lysta opers. (: lust), möta (: fsv.
môt, möte), mäla (: mål), röna (: rön),
skyla (: skjul, egentl.: skydd), skämma (: skam), tälja
(: tal), ärva (: arv; i fsv. även: lämna i arv).
Välja har snarast ej avletts av val, utan är väl en gammal bildning
på -eiô (jfr samma svårighet i fråga om tämja, vänja); se under
g [gamma].
Motsvarande betyd. ’förse med’ uttryckes i yngre tid ofta med sammans. med be- o.
för- (vanl. efter ty.), t. ex. bekransa (jämte poet. kransa),
bemanna (jfr dock manna rå), bepansra, förnickla,
förtenna osv. el. med ut-: utkluta osv.
Från grundbetyd. ’förse med o. d.’ har möjl. utvecklats ’använda som el. behandla
med redskap o. d.’, t. ex. (I) fila, hamra, ploga,
sila, skovla, spika, spola (: spole; naturl. ett annat
ord än spola, skölja), stånga (egentl.: använda stång, liksom isl.
staura : staurr), jämte (ombildade el. med övergång från III till I)
kamma (äldre o. i dial. kämba, -mm- III), segla (förr:
sig(h)la III), stegla (förr III), sålla (dial.
sälla, fsv. sælda, äldst III); (III) plöja (: plog). Hit höra
de unga bildningarna bila, cykla, sparkstötta (elliptiskt till
sparkstötting). Av liknande slag äro även hända (: hand), egentl.
gripa med handen (se art. hända), käfta (: käft),
nosa.
Stundom med privativ betyd.: ’avlägsna o. d.’ t. ex. (I) barka,
bena (fisk), bläda (: blad), damma, fjälla,
kvista, måka (till germ. muk-, gödsel), skumma, fsv.
æggia, skatta ett fågelbo på ägg; jfr även med något annan betyd.-skiftning
nacka el. strypa (: strupe). I dylika fall nu ofta tillsammans med
av, bort o. d., ur- (isl. ør-), jfr lat. de-,
ex- osv.
I stackra (vard.), ömka, egentl.: kalla (ngn) stackare’, är betyd.-förhållandet
till grundordet detsamma som i isl. þjófa, þræla.
Ibland intrans., t. ex. (utom de redan i annat sammanhang nämnda)
gästa (även trans., förr III), slava, träla, dvs. ’vara gäst, träl
osv.’; el., med betyd. ’uppföra sig som’, gasta : gast (egentl.: skrika som
en gast),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
