Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Det svenska väldets befästande i det novgorodska Ryssland. Expeditionen mot Pskov. Det första landtvärnets upplösning och Karl IX:s död. (Aug. 1611—dec. 1611.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255
mes» visliga politik tog sig för dem ut allenast som förräderi.
Dessutom funnos säkerligen många, som från Tusjino medfört
en inbiten motvilja för tsar Vasilijs krigsmän och deras svenska
medhjälpare. Oppositionen behöfde ett namn att sätta upp
mot den svenske prinsens, och Zarutskij hade icke svårt att
leda dess val på Dmitrijs dynasti. Maryna Mniszechs son blef
Karl Filips medtäflare, men denne hade den 23 juni 1611 de
mäktigaste förespråkarna.1
Politiska motsättningar lika väl som sociala medverkade
sålunda till det stora landtvärnets upplösning. 2 Ljapunov och
de samhällsbevarande hade den 23 och 30 juni vunnit stora
triumfer öfver sina motståndare, men just därigenom eggat dessa
till ett våldsamt anlopp mot den nya regimen. Den 22 juli
1611 blef Ljapunov mördad af ett band kosacker, några dagar
efter Novgorods eröfring; måhända hade budskapet om denna
katastrof påskyndat de missnöjdas blodiga uppgörelse med sin
öfverhet Den kosackiska reaktionen fortsatte med våldsdåd
och plundringar mot den herrelösa adelshären, som till sist fann
sig nödsakad att öfvergifva lägret och lämna Trubetskoj och
Zarutskij fältet fritt. Dessa gjorde alltfort anspråk på att från
sina fältkanslier styra hela det ryska landet, men deras
myndighet nådde icke mycket längre än de utskickade
kosackhoparnas roftåg eller straffexpeditioner.
När den svenske budbäraren, Jöran Brynno, anlände till
den kosackiska röfvarkulan, satte man honom naturligtvis i
säkert förvar, utan att bevärdiga hans herrar i Novgorod med
något svar. De i Moskva belägrade polackerna hade anledning
att glädja sig, men deras ställning blef ånyo mer hotad, när
kosackhären fått förstärkning från Kazan och sedan Sapiehas
död (15 sept. 1611) beröfvat dem ett visserligen mindre pålitligt
stöd.8
Det är ovisst, i hvilken mån de rykten, som i Novgorod
afspeglade dessa händelser, upplyste den svenske fältherren om
1 No-uyj letopisets, ib.
* Såväl Platonov som öfriga ryska historiker synas med märklig en-
sidighet ha fäst sig endast vid de sociala synpunkterna.
8 Om Ljapunovs mord och den kosackiska reaktionen: Platonov 513
f., Kostomarov III, 155 £, 213 f., Ilovajskij 210 f., Waliszewski 401 f.
Widekindis framställning (s. 355 f., l. u. 289 f.) är hämtad från Kobierzycki
433 f., men Widekindi antyder vissa olikheter mellan uppfattningen hos »the
pålniske skribenter» och i »the wåras relationer». — Om Jöran Brynnos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
