Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Karl IX, tsar Vasilij och röfvaren i Tusjino. Förhandlingar om undsättning från Sverge. Fördraget i Viborg 1609. (1606—1609) - Det svenska undsättningsanbudets afböjande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
skaror strömmade till från de jäsande kosacklanden och från
oroshärden i Severien; mot en af dessa röfvarpartiets
undsättningskårer hade tsarens faltöfverstar verkligen lidit ett svårt
nederlag (2 maj 1607). Bolotnikov blef sålunda befriad och
förenade sig med kosacktsaren i Tula, hvilket sedan dess blef
de upproriskes fasta stödjepunkt. Tsar Vasilij bröt i maj upp
från Moskva och besegrade sina fiender på vägen till Tula, som
därefter inneslöts och belägrades. Fångarna dränktes i stora
massor, och vidsträckta områden blefvo af tsaren utlämnade till
plundring åt hans lejda tatarskaror.1
Tsarens sista triumf föranledde ett afbrott i
gränsspärrningen, i det att Bernt Nyman verkligen insläpptes med
konungens bref af 19 mars 1607. Trots detta talade ryktet
alltjämt om kosackernas växande makt, och konungen blef
alltmer benägen att bakom upproret spåra polska och jesuitiska
intriger. Åter erbjöd han sin hjälp och lofvade skaffa tsaren
dugliga krigsöfverstar; grefven af Mansfeld visade sig vid denna
tid verkligen hågad att träda i rysk tjänst.2 Men samtidigt
verkade konungen alltjämt för sina utvidgningsplaner; därom
vittnade också de fridsbref, genom hvilka han ville locka till
sig ryska undersåtar.8 De ryska gränsmyndigheterna ställde
sig emellertid högdraget afvisande mot den påträngsamma
svenska hjälpsamheten. Den 12 juli 1607 förklarade Saltykov för
de befallningshafvande i Narva, att konungen fatt alldeles
vanställda underrättelser om händelserna i Ryssland. De små
spridda röfvarhoparna hade af tsaren fördrifvits ur sina tillhåll,
och de, som icke förgjorts med svärd eller dränkts, hade tiggt
om nåd och delvis fatt tillgift. Men om tsaren också skulle
haft flere och mäktigare fiender, ville han dock endast lita till
Gud och sina egna maktmedel, hvadan han tacksamt kunde
afstå från den erbjudna hjälpen. Från svensk sida genmältes,
att tsaren i hvarje fall borde afgifva sitt svar med en särskild
budbärare eller beskickning, då konungen gjorde sig omaket
att hålla många tusen man redo till hans tjänst.4 — Kort efter
1 Om det inbördes kriget under förra hälften af 1607: Platonov 339
£., Buturlin II, 61 f., Kostomarov II, 77 f., Waliszewski 268 f.
2 Karl IX till Arv. Tönnesson 5 juli (med bilagdt formulär), till Ped.
Nilsson 30 juni 1607. RR.
8 Waaranen II, 316 f.
4 Nils Hansson och Måns Mårtensson till ståthållaren och sekreteraren
[i Reval], Narva 14 juli 1607. Orig. Bref t. Karl IX:s kansl.
Almquist. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
