- Project Runeberg -  Svenska gestalter /
101

(1919) Author: Oscar Levertin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår främsta herdedikt och dess skald - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

var främsta herdedikt och dess skald 101

borg från Lund, till Stockholm, lämnande sin finska
fosterbygd, som han sedermera blott på ett kort
besök skulle återse. Början af hans bana var ej
särdeles glänsande. Han fick nöja sig med en
anspråkslös post i verken — kanslist vid
hofkanslers-kontoret — tills han liksom Gyllenborg valdes till
en af de kavaljerer, som af ständerna påtvingades
majestäterna efter upptäckten af 1756 års
statskuppsplaner. Creutz hade sin uppvaktning hos prins
Fredrik. Som korten lågo, kunde dessa påtvungna
hofmän icke erhålla någon behaglig ställning.
Gyllenborg skrifver själf, att de betraktades med sneda
ögon och lämnades vid alla fester och högtidligheter
i en »föraktlig glömska». Med sin utomordentliga
smidighet och älskvärdhet afväpnade Creutz dock
snart förintagenheten mot sin person och vann
särskildt kronprinsens gunst. Oändligt mycket mer än
den grubblande, långsamme och styfve Gyllenborg
passade också Creutz med sin mjuka esteticism och
sin älskvärda kvickhet Gustaf III.

Emellertid, under dessa år till 1763 lefde den
unge hofmännen dock framför allt för sin poesi.
Med Gyllenborg delade han broderligt både fru
Nordenflychts vägledande vänskap och läsevärldens
ynnest. De båda grefvarna hade hvar sin krets
af läsare och beundrare. Intet moln behöfde störa
deras vackra, i vår litteratur ganska enastående vittra
vänskapsband. Creutz hade sina trogna bland det
vackra könet, »en förmån hvaraf jag aldrig kunnat
smickra mig, förnöjd att hos mitt eget hafva vunnit
något anseende», erkänner Gyllenborg själf på sitt
redbara och trubbiga vis och berättar, hur han vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:38:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svengest/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free