Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dygdens sångare - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 10
SVENSKA GESTALTER
omarbetningen af samma dikt gifvit så fulltonig
klang. Mera verklig betydelse och färg har den
litterära satiren »öfver skaldeskrifter», i hvilken
Gyllenborg väl ihågkommit Boileaus andra och
nionde satirer, men som i det hela är en
själfständig, på rent inhemska förhållanden baserad
teckning. Det är den unge skaldens harm öfver den
låga plats hans konst intager i samhället, som här
brusar fram i häftiga anfall mot publikens brist på
litterär uppfostran och mot de fala yrkesrimmarna,
som djärfvas tala om fosterlandets förlust vid hvarje
gammal »mesers död» och anropa kärleksguden, så
fort en lyckoriddare gifter sig och
Att färska pengar få en gammal käring tar.
Med satiren öfver Landtfolk kommer
Gyllenborg in på ett nytt fält, det rent sedetecknande,
och denna satir är en liten komedi, som lämnar
interiörer, dialoger och typer ur det lefvande lifvet.
Hans landtmänniskor äro rätt originellt tecknade,
just därför att de ej — som så ofta i århundradets
franska lustspel — skildrats med stadsbarnets
öfverlägsenhet. De äro ej en hop löjliga original utan
begrepp om urbanitet och icke heller idealiserade
bärare af den gammaldags tro och heder, som ej
vill gro innanför tullarna. Gyllenborgs landtfolk äro
landsförvista stadsbor, blott längtande till
Stockholms flärd och buller. I samma riktning gå de
tvenne satirerna i Våra Försöks tredje del öfver
Sprätthökar och Beskedligt folk samt den satiriska
episteln »Om fruntimret bör studera». Det är
lustspel som »Svenske Sprätthöken» af Gyllenborgs egen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
