Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Nordenflycht - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 10
SVENSKA GESTALTER
ägnade henne en versifierad hyllning. Det har
mycket diskuterats, huruvida fru Lenngren verkligen
velat vara fruntimmersförsmädlig mot sin
före-träderska. Det är möjligt, att skämtet var
harmlöst menadt, ett uttryck af den gustavianska
skaldinnans vanliga skalkaktighet, men någon pietet röjer
dikten i hvarje fall icke. Fru Lenngren låter Uranie
»bland Elyséens väppling» klaga öfver sin gamle
adoratör Gyllenborgs trolöshet och fråga, hvad den
nya skaldinnan kan lägga i vågskålen mot hennes
lärdom och stora verk. Uranie erinrar om, att hon
läst hela Bayle och skrifvit hjältedikten »Tåget öfver
Bält»:
Mitt snille på ett vidsträckt fält
gjort färder, som man vet ej korta,
och fört rriig bort långt öfver Bält,
och h o n är nästan aldrig borta.
1 den sista berömda raden koncentrerar fru
Lenngren sin naturs och diktnings grundskillnad från
fru Nordenflychts. Raden är utsökt i sin ironiska
anspråkslöshet. Men hvem märker icke
axelryckningen öfver den äldre skaldesystern med de
oroliga, vidt famlande försöken? Genom hela dikten
ler den artistiska öfverlägsenhet, som känner sin
begränsnings mästerskap.
Jag skall icke här diskutera, om det verkligen
är så fördelaktigt »att nästan aldrig vara borta»,
när man bor på Beridarebansgatan i en borgerlig
sekreters hem, låt vara att man med aldrig så
konst-förfaren hand kan klippa silhuetter af de original,
som gå förbi fönstren. Men så mycket är visst,
att om de båda damerna kunnat råkas, hade de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
