Svea folkkalender / 1858 / 189 (1844) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Daniel Müller, poem af N. Lilja

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hur gerna från en verld, som fåvett talar vi flykta till naturens lärdomssalar och söka tröst och ljus och kunskap der, som sjelfva lifvets bildningscirkel är. Dock lefde han ej blott för solrik sommar, men äfven uti diktens helgedomar, der han var hemmastadd med öfvad baud i sångens glada solbeglänsta land. En upphöjd ande, stormig eller stilla, bor i sitt eget slott, sin egen villa och skapar der i elyseisk glans ett namn, ett ljuft, odödligt såsom hans. Hvem har i bättre dar, i lefnadsfriska, ej hört en högre röst till anden hviska ett himmelskt språk med toner deruti, och det är hjertats tysta poesi. Farväl du blomsterskald från södrens lunder! Sof lugnt i nordens högland, sof inunder den gröna torfvan der, som hvarje vår sin egen blomsterbädd till täcke får! Ej skall ditt minne ur vårt hjerta vika, ett namn så redbart och så kärt tillika med sina ädla, fosterländska drag, det är din äras skönsta sarkophag.

L—a.

ill. WEIDENHAMN, sc.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>