Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Dödsrunor af J. M. Crusenstolpe
- Jeanette Stjernström, född Granberg
- Fredrik Boye
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Långt ifrån att förringa någonderas förtjenst, berättigar detta
tvertom begge till gemensamma loford för en harmoni i
arbetssätt, till hvilken det var tvänne systersjälar värdigt, att
hos oss lemna en på lyckade följder så fruktsam och vacker
föresyn.
*
Fredrik Boye.
En angenäm hågkomst från det land, som utgjorde
sista qvarlefvan af Sveriges lysande tidehvarf, och som för oss
gick förloradt vid gryningen af det närvarande, då man
släppte köttstycket i söder för att löpa efter skuggan i
vester — föddes Friherre Fredrik Boye i Stnilsund 1773.
Efter der erhållen uppfostran började han i moderlandet sin
militära tjenstgöring vid West.götha kavalleri, men lem nåde
denna bana med Ofverste-LÖjtnantsgrad 1820. Älskad bland
kamrater för sin ädla vänfasta karakter och sitt
exemplari-ska uppförande, var han icke mindre efterlängtad och
eftersökt i sällskapskretsarne, der hans blida lynne, glädtiga och
lediga umgängeston och en satir, som lifvade utan att såra,
spridde trefnad och munterhet. Föregången af ett sådant
rykte, kallades han till tjenstgörande kammarherre hos
Drottning Hedvig Elisabeth Charlotta, en Furstinna, som
framför allt älskade otvunget umgänge, fria och qvicka samtal,
och som förstod att uppskatta sällskapstalanger. För ett
sådant hof, från hvilket lismeri var bannlyst och ränkor
blif-vit gagnlösa, var Fredrik Boye skapad. Än var det med
täcka alster af sin pensel han beredde uppmärksamheten
stoff, än muntrade han den förtroliga aftoncirkeln med sina
skälmska visor — den om »Magnetismen», t. ex.; och den
djupt melodiösa: »Jag drömde att jag henne såg», som man
bort höra grefvinnan Mathilda Montgommeri sjunga, för att
erfara hela kompositionens tjusningskraft — och merändels
voro både ord och musik hans verk. I sinnrika påhitt för
att lifva och roa var han outtömlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:14:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svea/1858/0186.html
