Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Skolmamsell, berättelse af Joh. Jolin (med lithografi) - 7. Kring en dödsbädd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rolf hade många mellanstunder af sans, men under
dessa stunder talade han föga, han ville endast hålla sina
båda englars, — såsom han kallade Ingrid och Elin —
händer i sina och derefter hängde han med sina tårfyllda ögon
oupphörligt fast vid deras oroliga ansigten
Fyra veckor hade förlupit, men ännu gåfvo läkarne
intet hopp. Den sjuke ville icke höra talas om någon
räddning, han önskade sig blott döden. Den skräckfulla
tilldragelsen hade icke kunnat hemlighållas, och man afbidade
blott patientens förbättring för att börja en laglig
undersökning.
Men Ingrid vakade tåligt vid hans bädd och lilla Elin
lärde sig småningom älska denne fader, för hvilken hon i
början hyste sådan fruktan. Brukspatronen delade troget
Ingrids alla ömma omsorger, det syntes liksom han i hvarje
den minsta handling ville godtgöra hvad han af kärlek och
svaghet förbrutit mot fostersonen. Också var allting godt
dem emellan, och tusende gånger bad Rolf sin trogne
vårdare förlåta hans bitterhet och otacksamhet.
Det var en afton i femte veckan efter den tragiska
tilldragelsen. Doktorn hade nyss aflägsuat sig, och
brukspatronen, Ingrid och lilla Elin hade grupperat sig kring
lampan nära den sjukes säng. Ingrid läste högt ur bibeln,
såsom hon brukade, så ofta Rolfs krafter tillät honom att
lyssna till hennes ord.
»Nej, Ingrid,» hviskade Rolf, »min själ kan icke
frälsas, jag har brutit för mycket.. Hörde du ej hvad Paulus
sade nyss: »Afund, mord, dryckenskap, fråsseri och sådant,
mer, — de som sådana göra skola icke ärfva Guds rike.»
Men Ingrid svarade honom ej med sina egna ord, hon
läste blott vidare i den heliga boken och i hennes milda
stämma gjöt den innerligaste tro och öfvertygelse sin
himmelska balsam för den lidande. Hon läste Pauli bigt om
sig sjelf: »Jag som tillförene var en försmädare och en för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
