Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Skolmamsell, berättelse af Joh. Jolin (med lithografi) - 6. ”Sibyllan”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aftaga förhänget. Hon berättade att hon tagit ed af sin
moder och af Rosalie, att inte röra taflan och att hon så noga
kände alla nålarnes placering att hon genast skulle upptäcka
löftesbrottet. Hon hade hotat dem, i händelse af svek, att
för alltid rymma från deras gemensamma hem, hvars
ekonomiska existens de visste till största delen bero af hennes
skönhet och hennes spådomskonster.
Men hennes böner voro förgäfves. Skoglar lyftade den
lätta bördan från stolen. Adalgisa slet sig med ursinnighet
lös och skyndade, medan hennes ögon fylldes af den
vanmäktiga vredens tårar, till Rolf, för att be honom om hjelp
och skydd, men i samma ögonblick hade Uno redan börjat
frånslita den lilla gröna gardinen. Man hade nyfiket med
armljusstakarna i händerna placerat sig kring den
hemlighetstulla taflan och förberedde sig nu på någon teckning,
hvars obscena innehåll skulle gifva ungherrarna nya kastvapen
mot deras sköna värdinna. Adalgisa vred sina händer,
stampade i golfvet och utropade gång på gång: »det är
nedrigt, det är ovärdigt!»
Taflan var blottad och det blef en dödstystnad i
rummet; man hörde endast den unga flickans snyftningar.
»Ett karlansigte!» vrålade Skoglar i raseri. »En rival!»
Han gnuggade sina af ruset skummiga ögon och stirrade
ännu en gång på taflan.
Ja, det var bilden af en ung man, med skönhetens högsta
uppenbarelse i sina ädla drag, hans blickar voro riktade
mot höjden, tålamodet och undergifvenheten strålade som en
helgongloria på hans kinder, på hans skuldror tyngde
korset och på hans hjessa tryckte törnekronan. Det var en
Christusbild af Ary Scheffer, en af de herrligaste skapelser,
som nånsin genom en utmärkt gravyr blifvit skänkt åt den
konstälskande allmänheten.
Det var tyst några ögonblick i rummet. Den himmelska
ljusglimten bördade sin rätt till plats de förhärdades hjertan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
