Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Skolmamsell, berättelse af Joh. Jolin (med lithografi) - 5. Tre år derefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Molnen på himlen hade något delat sig och månan
speglade sig i fönsterrutorna. Eolf ansträngde sina af
champagneruset något dimmiga blickar för att skåda dit
upp. Han tyckte sig märka en qvinnofigur i fönstret.
Minnet af det Hydda strök med kyligt finger sitt korstecken
öfver hans brännande panna, förståndet morgnade sig ur sin
dvala, och Eolf nyktrade till för några ögonblick. Ur den
mörka skuggan af husraderna, der den spejande gruppen
stannat, försökte han fåfängt reda till en tydlig bild den
dunkla qvinnofiguren deuppe. Då inträdde någon med ljus
i rummet och i skuggspelet mot rutan tyckte sig Eolf nu
igenkänna Ingrids höga vackra gestalt. Men hon stod ej
der ensam: hon hade lyftat ett litet barn upp på
fönsterbrädet, och krökte sin arm kring barnets lif.
»Ta mig fan tror jag inte det är Ingrid sjelf i egen
hög fullkomlighet», läspade Uno, »hon håller på att lära
någon af sina små elever gastro — astromoni — nomi. Det är
löjligt med mig. Jag blir alltid först kladd-addig i
tungsnibben.»
Men qvinnofiguren och barnet försvunno plötsligen;
kanske hade de observerat de profana blickar, som bespejade
deras lilla téte-å-téte i månskenet.
Den flyktiga uppenbarelsen var dock tillräckligt lång
för att måla tvenne bjert kontrasterande taflor för Eolf. På
den ena såg han Ingrid med en moders hela ömhet
omhuldande hans barn, och vägvisande den spädas tankar
mellan stjerneverldarne upp till alla verldars ursprung; — på
den andra såg han sig sjelf, en ung man, i blomman af sin
ålder, redan öfvermätt på lifvets alla oädla nöjen, och sjelf
rusig bland rusiga dryckesbröder på väg till en — Sibylla.
Känslan af hans förnedring tände eld i alla hans ådror;
ännu en gång förbannade han mellan de sammanbitna
tänderna sitt öde-, sin moder, sin klemande fosterfader, dessa
minörer, som gräft svalget mellan honom och hans goda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
