Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Skolmamsell, berättelse af Joh. Jolin (med lithografi) - 4. »Une noce»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilkas hjertan Gud skall hjelpa mig att daua till kärlek
för det ädla och rena.»
»Sliddersladder, romangriller! min stackars flicka!-)
På öfver ett halft år hade ingenting hörts af Eolf.
Han vistades i Eom och ville ej ha några pengar förrän
han särskildt skref derom; det var det korta innehållet af
hans sista skrifvelse. Då kom en dag ett bref, fullt af
bitter sorg och grämelse öfver det hopplösa lif han
tillbringade, fullt af glödande kärlek för henne, hvars tillgifvenhet
han för alltid förverkat och hvars bild blef honom skönare
och heligare med hvarje dag han sjelf sjönk djupare och
djupare i den lastens dy, från hvilken han aldrig kunde
frigöra sig. I sin förtviflan förbannade han den moder, som
kastat honom lik en varulf in i menniskolifvet, och
förebrådde i stränga allvarliga ord sin fosterfar, som blott tagit
vara på hans kropp, men spillt bort hans själ, och som
genom sin klemiga kärlek låtit »hyänans» unge växa och
frodas utan jernfjettrar.
Brukspatronen sprang opp från soffan och hans ögon
gnistrade. »Ar pojken rent af galen p Skyller han på mig
sin onda blod, sina dåraktiga bedrifter? Den otacksammeI
Har jag då fostrat en orm vid min egen barm?»
»Hrin har dock ej så alldeles orätt,» suckade Ingrid, i
det hon torkade bort från brefvet den tår, som föll från
hennes öga. »En karaktär som Eolfs kräfde kärlek, kärlek
framförallt, men en kärlek parad med rättvisa och stränghet.
Pappa föraktade alla farbror Lars Eriks varningar, den
obegränsade friheten urartade till sjelfsvåld, och den svage,
som aldrig kännt några tyglar förbannar nu under
förvillelserna sin egen viljas vanmakt. Du önskade dig en
lef-vande afbild af din egen varelse, min far, för att på
ålderdomens dagar spegla dig i och fröjdas åt din egen ungdom.
Skaparen hämnade sig på den som ville fuska i hans höga
handtverk, och du fick till dotter ett — träbeläte, till fo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
