Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Skolmamsell, berättelse af Joh. Jolin (med lithografi) - 3. Tvenne kärleksförklaringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hur det är, så har ändå Mathias rätt, egoismen
regerar verlden.»
»Nå, hur går det med galenskapen»
»Jo, rakt på saken, fram med bigten, mitt hjerta ska
bli lättare derefter och mitt bröst behöfver allt den
minskningen i sin tyngd. Jo, ser du barn, du kaninte begripa det der,
— men — jag är kär i dig, kär på fullt allvar, kär som
en förälskad, månskenssvärmande tjuguårig pilt. Nej, dra
inte på munnen, du, det är ingenting att skratta åt.»
Ingrid kunde inte tro sina egna öron, hon ville slå bort
hela samtalet med skämt, men i farbrodrens sista ord läg
så mycken innerlighet, så mycken ångest och smärta, att
hon ej hade hjerta att le.
»Men hur skall jag kunna tro på en sådan
obeständighet hos min aktningsvärde farbror,» började hon försigtigt.
»Genom pappa vet jag att farbror hyste för min salig mor
den mest platoniska tillgifvenhet, och att hon dog, utan att
ha en aning om den mäktiga lidelse hon uppväckt.
Farbror hade till och med älskat och kännt henne långt före
min far, fastän vid upptäckten af hvem som var den
lycklige rivalen, kärleken lick ge vika för den broderliga
ömheten. Den som varit mäktig af en så upphöjd känsla, som
en sådan kärlek, hur kan han nånsin glömma det föremål,
som kostat så många dyrköpta offer?
Har aldrig glömt Emilia heller, tänker aldrig glömma
henne. Men ser du barn, du har vuxit upp som en ros på
liennes graf, du har närt dig af hennes hjertblod, uppfångat
i din kalk fläkten af hennes ande. Ja, jag talar som en
galning, men jag skall ju få min tid jag också. Mathias har
så länge haft sin. — Jag har börjat tro på själavandringen
eller på fortplantningen af hela vårt jordiska väsende i en
annan form. Du är en gengångare af din mor, Ingrid, du
är hennes fullkomliga afbild, jag kan icke säga dig någon
större komplimang, ty din mor var den ädlaste qvinna Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
