Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Skolmamsell, berättelse af Joh. Jolin (med lithografi) - 3. Tvenne kärleksförklaringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ingrid, att du» — Eolfs röst darrade så att orden dogo pä
lians läppar.
»Jag kan då tro på dig i detta fall, Eolf? Du kan ju
inte ljuga för din Ingrid i en stund som denna? Se på
mig, Eolf! Du kan ju inte ljuga?» — Ingrid vände lians
ansigte midt emot sitt eget, hon såg på honom med så
mycken ömhet och innerlighet, att han kände sitt lijerta
försmälta. Eolf sjönk till hennes fötter, gömde sitt ansigte
i Ingrids knä, och hviskade, i det tårarnes mångåriga,
stenhårda fördämning brast för svallet af hans kämpande
känslor: »Nej, Ingrid, nej, jag — jag ljuger — inte.»
Var det väl Eolf, som fällde dessa tårar? Var det ej
snarare hans goda engel, som lånade hans ögon för att gråta
öfver hans tunga? Underbara qvinnohjerta! Böner, eder,
jordens alla skatter kunna ofta icke köpa nyckeln till dina
lyckta dörrar, men en tår i ögat hos den man du vill
älska, den synes dig som en strålande daggdroppa fallen från
himlen för att bebåda dig randen af din sällhets morgon.
Ingrid lyfte sakta upp Eolfs hufvud, torkade hans tårar
med sin näsduk, tryckte en lång kyss på hans panna, och
hviskade med en stämma så mild och ljuf, att den för Eolf
afslöjade hela hennes inre verld:
»Blif ädel, blif stark i tro och dygd. Bed (rud om
kraft att besegra frestelsen. Res till utlandet, vår far har
gjort upp din resplan för två år; förspill inte tiden här med
fruktlösa forskningar efter din mor; allt hvad som hittills
gjorts har ju varit förgäfves; — blif en bra målare, och
framför allt blif en bra man. Kom sedan tillbaka till oss,
Eolf, och du skall då få veta huru mycket Ingrid håller
af dig. Må du sedan sjelf bestämma om det räcker till
för din sällhet.»
Eolf betraktade utom sig af hänförelse den sköna
ta-lerskan, drog henne allt närmare sitt bröst och ville trycka
en kyss på hennes purpurläppar, men Ingrid gled så mjukt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
