Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Skolmamsell, berättelse af Joh. Jolin (med lithografi) - 1. Två Bröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att sjelf hösta tacksamhetens glädjetårar. Det skulle ha
varit honom en omöjlighet att vid en ädel handling uppträda
som okänd. Mathias var enthusiast för all skön konst, men
hans bröst var icke vidgadt nog för att beundra allt det
sköna på en gång; han bytte ofta om sina idéaler, och än
var det Rossini, än Dante, än Lars Hjortsberg, än Rafaél,
än Jenny Lind som reste sin afgudastod i hans själ på
ruinerna af sina företrädare. Också hade vår brukspatron, sär- ’
deles i yngre år och under sin löjtnantstid, — han öfvergaf
militärståndet då han gifte sig — utmärkt sig som en
talangfull och i åtskilligt beundransvärd dilettant, antingen
han fungerade vid ortens societetsspektakler, eller trakterade
sitt piano, och mången vers med glödande diction hade
under hans temligen genomskinliga psevdonym lefvat sitt
dag-sländelif i provinsbladet.
Men låt oss återvända till »marmorblocket».
Kammarrådet hade efter vanligheten vid dylika scener mellan far och
dotter under någon förevändning aflägsnat sig, för att icke
genom sitt försvar för Ingrid skaffa Mathias »två isgudar på
halsen», såsom denne plägade uttrycka sig.
»Nå, törs man fråga hvar fröken Elgensvärd uppehållit
sig hela eftermiddagen?
»Der jag har kunnat vara till litet större nytta än här
hemma.
»I din småbarnsskola således. Bondbarnen ligga dig
alltjemnt mer om hjertat än din fars trefnad.»
»Pappa har säkert inte saknat mig så mycket, och hvad
théserveringen beträffar, ser jag på min klocka att inte jug
försummat mig; man har varit en hel qvart för tidig. Skulle
deremot, hvad Gud förbjude, olyckan hemsöka min far med
någon sjukdom, då skall ingen förebrå mig för glömska af
min pligt.»
»Pligt, pligt! Kom inte fram med det infama ordet.
En menniska, som aldrig gör annat än sin pligt, förefaller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
