Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jakob Berzelius, prisbelönt skaldestycke af C. C. Strandberg (med vignett)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ocli dock, ej bländad af triumfers hvimmel,
Hans ande sträfvade mot höjden opp,
Som blomsterdoftet emot vårens himmel,
Som altarlågan och den frommes hopp.
Hvad här han sökt han fått der ofvan röja:
Den höga sanning, afklädd stoftets slöja.
På skuldran nu dock vuxit englavingar
Och knähöjd står hon för den högstes thron,
Och hennes stämma ibland stjernor klingar
Liksom en sång, en himlens orgelton.
Till henne slut dig! I de blåa landen
Som brud hon räcker åt sin älskling handen.
Men stå i brons här i den knngastaden,
Der ställd en gång din äras vagga var.
Träd, en Tiresias, in i hjelteraden!
Med fog din plats du bland Gustaver tar.
Lik dem, du lefde och du dog för ljuset,
Och slog, som de, en mörkrets verld i gruset.
Som aftonrodnaden på Mälarvågen,
Som nattens tolfslag, dör din samtid bort,
Och andra stjernor kransa himlabågen,
Men glömskans natt oss höljer inom kort:
Du dock står hög och evigt ung tillika
I riddarstaden, i den minnesrika
Ack! all vår rikdom tyder dock förluster,
Som en gång drabbat tungt vårt fosterland,
Och Konsten irrar jemt på Dödens kuster
Med Minnets bleka fackla i sin hand.
Hvad ädlast Konsten har, hvad skönast Sången,
Det är en bild, utur ett graf-kor gången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
