Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oanständigt uppförande i Kyrkorne och mera
dylikt blef belagt med penninge böter.
Gustaf dog 1560, och med hans död kan man
ock anse Svenska Reformations Historien
slutad. Han, som varit dess Hufvud-Stiftare,
efterlemnade den samma stadgad, men
likväl ej fullkomligen säker för anfall; dock
ägde hon nog styrka att kunna försvara
sig. Om han i allt lyckligen begagnat sig
af den samma, för att göra sig af sitt
Prästerskap oberoende, mägtigare och Riket
mera agtadt, välmående, samt blomstrande i
alla dess bestånds delar; så skulle man
likväl göra honom uppenbar orättvisa, om man
ville tro, att han endast begagnat sig af
henne, såsom medel för politiska afsigter. Han
yttrade oräkneliga gånger sin innerliga
öfvertygelse vara, att han ansåg reformationen
för äfven så sann och grundad som högst
nyttig och nödvändig, äfven vid de tillfällen,
då Stats-klokheten ej har något att säga. I
detta tänkesätt framhärdade han intill
lifvets slut. Den gång, som han låt
reformationen taga, var grundad på
öfverläggning och beledsagad med skonsamhet mot
dem, som tänkte annorlunda. Det länder
honom till utmärkt ära att sjelf hafva varit
vägledare för Religionens lärare. Till
äfventyrs voro några steg härvid ej klanderfria;
men att hans stora Själ ingaf Sverge, i alla
afseende, et nytt och allmänt gagnande lif, det
har Efterverlden långt för detta till fullo
erkänt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
