Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
värdige Prelaten der förlorade sitt lif, vore
begge bröderne i fara att vid samma tillfälle
blifva halshuggne; ty då de högljudt
förklarade missnöje öfver denna tyranniska
medfart; blefvo de genast gripne af soldater,
för att införas i spetsgården. En af
Konungens följe, med hvilken de i Wittenberg
haft bekantskap, räddade dem, derigenom
att han utropade att de voro Tyskar.
Det beskydd, som de förlorade medelst
sin Biskops frånfälle, blef dem rikeligen
ersatt, genom den bevågenhet och vänskap,
som de sedan erforo af Laurentius
Andreæ[1], hvilken var Archi-diaconus i
Strengnäs. Han var redan åldrig Man, och hade
vida lyckligare odlat sina utmärkta
talanger än de öfrige hans stånds medlemmar. I
sin ungdom hade han besökt Rom och
andra merkvärdiga ställen i Europa. I
anseende till klokhet, fintlighet, mod och
vältalighet hade han få likar. Tidigt bekant med
begge bröderne Petri, blef han ej allenast
älskad af dem, utan inhämtade äfven af Olof
de Tyska Reformatorernes lärosatser, dem
han med full öfvertygelse godkände och
antog. Dessas föreställningar blefvo af honom
med så mycket större eftertryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
