Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815) - Skogsindustrier - Utrikes handel och sjöfart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Utrikes handel och sjöfart 217
vuxit lika mycket som denna. Något starkare var utvecklingen för
sågverksindustrien, också om denna fortfarande stannade på en
mycket anspråkslös nivå, så att dess andel i exporten först omedelbart
efter sekelskiftet 1800 steg över tjärans, fastän då starkt. Exporten
av sågade varor hade haft ett första uppsving alldeles i början av
perioden, efter krigstidens slut; emellertid var den norska
sågverks-hanteringen fortfarande långt överlägsen den svenska, också i tekniskt
hänseende. Produktionstekniskt gick den stora skiljelinjen mellan
grovbladiga och finbladiga sågar, därför att övergången mellan dessa
innebar ofantliga besparingar av virke. Men de finbladiga sågarna
trängde över huvud taget ej in i Sverige-Finland före 1730-talet, och
i egentliga Sverige först i början av 1750-talet. Verksamhetens
tyngdpunkt låg fortfarande på Västkusten, och utvecklingen gick trögt,
vartill bidrog att lagstiftningen först omkring halvsekelskiftet började
godtaga denna bergshanteringens konkurrent om skogen; småningom
avlöstes emellertid hindren av direkt privilegiering, fastän endast för
finbladiga sågar. Sålunda fanns det ännu ej mycket som på detta
område förebådade en kommande storhet; det skulle också dröja
ända till mitten av 1800-talet innan någon förändring av
sågverksindustrien i grundläggande hänseende inställde sig, vare sig för
ställningen i Sverige som helhet eller för Norrlands ställning där inom.
Utrikes handel och sjöfart
Utrikeshandeln och om möjligt ännu mer sjöfarten befunno sig
jämte — och näst — manufakturerna i det offentliga intressets
medelpunkt. Särskilt viktig ansågs den långväga farten vara, framför allt
salthandeln från Medelhavet och Pyreneiska halvön. Det var denna
som framför allt befordrades av det år 1724 beslutade
produktplakatet. Efter mönster av de engelska navigationsakterna, fastän
utan att i detalj följa dem, förbjöd produktplakatet utländska fartyg
att införa annat än sitt eget lands produkter, vilket gav upphov till
namnet på vad som snart kom att betraktas som en hörnsten i
Sveriges ekonomiska system. Produktplakatet riktade sig främst mot
holländarnas fraktfart och mellanhandel. Så till vida nådde åtgärden sitt
syfte som salthandeln verkligen tog den avsedda riktningen och
sjöfarten på Medelhavet med svenska fartyg proportionsvis blev långt
större än den under senare tider har varit. Men följden blev också
en allvarlig fördyring av saltet och tidtals direkt saltbrist.
På sätt och vis kom detta synnerligen olägligt, ty genom att
Bohusfisket tog stark fart växte saltbehovet i hög grad, och produktplakatet
blev därigenom en allvarlig svårighet för fiskerierna. Men man kunde
också uppfatta läget som en särskilt stark motivering för politiken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
