Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815) - Manufakturer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
210 Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815)
castor drojett ”ganska illa tillverkade, i synnerhet det grå, dymedelst
att det illa melerat och illa överskuret [dvs. appreterat] är”; svart
1800-kläde: ”ganska illa conditionerat, i det att fetman ur ullen intet
är urtvättat och är jämbväl illa färgat, berett och överskuret”, medan
det blåa ”mycket vitt huschigt är och illa färgat”; blått boj: ”för
smalt att vara dubbelt och för brett att vara enkelt boj”; röda sarser:
”ganska slätt [= dåligt] tillverkat och av en obehaglig färg, samt
begge mycket tunna emot den tjocklek som sars bör hava”, osv., osv.
Understödsväsendet inom manufakturerna företedde nästan alla
former som kunde komma i fråga. Importförbud gällde i allmänhet
på konkurrerande utländska voror, inhemska understöd gåvos i en
mängd olika former, delvis som penningpremier, delvis i form av
byggnader eller andra naturaförmåner; en särskild skatt, kallad
landshjälpen, upptogs enbart för manufakturernas räkning och gick i
början odelad till Alingsås. Framför allt var banken manufakturernas
store allmosegivare, och detta bidrog i hög grad till den ödeläggelse
av penningväsendet som längre fram skall behandlas. De rena
understöden minskades, när det ej var möjligt för banken att fortsätta på
denna väg och i synnerhet efter mösspartiets seger vid 1765/66 års
riksdag, vilket visserligen var ett olyckligt ögonblick, så till vida som en
internationell kris 1763 hade inverkat också på det svenska
näringslivet och redan före omläggningen av understödspolitiken hade rubbat
manufakturernas ställning. Men förändringen i politiken överdrevs i
hög grad genom en av partimotsatserna eldad agitation, och nästan
alla allmänna hjälp- och skyddsåtgärder bibehöllos. Som framgår av
manufakturernas nedgång mot periodens slut var deras behov av
understöd emellertid fortfarande så stort att ej ens den stora hjälp
som fortfarande utgick räckte till för att hålla dem uppe på deras
gamla nivå, och sålunda än mindre för att låta dem utvecklas vidare.
Medan manufakturernas roll sålunda i de flesta hänseenden var
långt mer obetydlig än samtiden ville inse, och närmast har intresse
som en tidstypisk företeelse, så hade de likväl en sida som förtjänar
större uppmärksamhet. Det var deras företags- och arbetsorganisation,
som i motsats till nästan allt det övriga hade uppkommit spontant,
utan premiering och efter allt att döma utan starkare inflytande från
reglering uppifrån. Systemet var det som inom den
ekonomisk-historiska forskningen har brukat kallas förlagssystem och som utgjorde
den historiska förbindelselänken mellan de från Medeltiden
övertagna företagsformerna och fabriksindustrien samt var typiskt för
den tidiga kapitalismens — vad jag skulle önska kalla
handelskapi-talismens — prägel. Såväl beteckningarna som själva fördelningen
mellan olika funktioner växlade ganska mycket, men de följande
kunna anses något så när normala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
