Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815) - De ekonomiska resursernas ändringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166 Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815)
den ökade börda sona skulle ha legat i tullbetalning för vad sona
förut hade ingått tullfritt under större delen av tiden saknades och
under ingen del av tiden spelade någon väsentlig roll.
Viktigare var i verkligheten den stora andel sona Livland bar av det
svenska väldets totala utgifter; men genom att de politiska anspråken
samtidigt minskades till följd av stormaktsväldets upplösning måste
denna förlust i ganska hög grad ha kompenserats. Före reduktionen
skulle Livlands förlust ha gjort sig starkast kännbar för den svenska
högadeln, som hade särskilt stora donationer där, vilket för övrigt
också var fallet i de övriga ”transbaltiska” provinserna; men när
nu reduktionen hade kommit emellan, så var det svenska
kronan som i adelns ställe blev lidande. Hur stor roll detta spelade
i reduktionens totalresultat framgår av det slående faktum att icke
mindre än gott tre femtedelar av hela beloppet, räknat efter
gårdarnas ”ränta”, träffade provinserna på andra sidan Östersjön.
Förmodligen utgjorde dessa två poster, överskottet i Livlands budget
och avkastningen av de reducerade godsen i Östersjöprovinserna och
Nord-Tyskland, de viktigaste materiella förlusterna, som då alltså
skulle ha gällt den svenska kronan eller Sveriges statsfinanser. I
trängre mening ekonomiska förluster fanns det däremot icke mycket
av, i det att sådana rubbningsverkningar som annars vanligen följa
av gränsflyttningar och som ofta utgöra dess största skadeverkningar
i detta fall nästan alldeles saknades, på grund av de påfallande svaga
ekonomiska band som förenade det svensk-finländska kärnlandet med
dess provinser på andra sidan Östersjön. Detta faktum bestyrker att
snittet gjordes där enhetligheten var minst. I förhållande till de
territoriella förlusternas totala omfattning kan man därför ej finna
att de materiella olägenheterna för den kvarvarande befolkningen
voro stora.
Uppmärksamheten måste sedan flyttas till sådana faktorer som
både före och efter 1720 befunno sig inom Sveriges gränser. Den
enda viktiga negativa faktorn på detta område utgjorde den starka
nedgången i kopparhanteringen; men i likhet med Livlands förlust
motvägdes den av de minskade politiska anspråken, vilka ju kopparen
i första hand hade fått tillgodose. På nästan alla andra punkter
före-lågo framsteg, också om dessa visst icke voro jättelika.
Järnhanteringen ställde sig under 1700-talet enastående fördelaktig, varemot
visserligen å andra sidan vägde att den icke undergick någon
kvantitativ tillväxt; och jordbruket blev åtminstone föremål för en
påbörjad uppryckning. Allt inberäknat kan det därför ej råda något
tvivel om att man närmast hade att vänta en förbättring av
utkomstmöjligheterna.
Hur därmed i verkligheten förhöll sig kan belysas med ett material
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
