Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Medeltiden - Hantverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hantverk 59
uppkomst måste därför gälla uppkomsten av särskild yrkesutövning
för sådana ändamål, med andra ord en arbetsfördelning som skapar
särskilda yrkeshantverkare, icke enbart handaslöjd som sådan. Också
yrkeshantverkarnas förekomst är säkerligen mycket gammal; äldst är
förmodligen smedsyrket, som också i folktraditionerna allmänt var
utrustat med stor mystik. Vad Sverige beträffar omtala
landskapslagarna redan i tidiga handskrifter relativt ofta smeder och därvid
icke blott vanliga grov- och klensmeder utan också silver- och
guldsmeder, vilket tyder på deras förekomst icke blott över huvud taget
utan på själva landsbygden. En rad andra viktiga hantverkare,
sådana som snickare eller timmermän, bagare, skräddare och skomakare
finner man däremot endast i relativt sena handskrifter av
landskapslagarna. Så långt det förekom lanthantverk, förelåg emellertid
tydligen en yrkesdifferentiering inom själva det agrara samhället.
Böndernas antal var ju så stort och städerna så obetydliga att det helt
enkelt icke gick för sig att förmena lantbefolkningen sådana
yrkesutövare i deras egen krets, trots att man ärligt försökte det.
Men å andra sidan är det givet att hantverket i städerna spelade
en långt större roll i förhållande till deras totala invånarantal;
förmodligen voro hantverkarna städernas ojämförligt största
yrkeskategori. Därför är det att vänta långt större förekomst av hantverk i
stadslagarna, vilket också motsvarar verkligheten. I städerna,
naturligtvis särskilt i Stockholm, uppstod redan under Medeltiden en stark
uppdelning mellan olika yrken, så att man under de följande
århundradena icke fick något nämnvärt tillskott av nya yrkeskategorier,
annat än i den mån som nya behov inställde sig eller en
varuför-ädling övergick från hushållen till särskilda yrkesmän.
Stadshant-verkarna arbetade emellertid förmodligen ej för böndernas så att
säga vardagsbehov utan sörjde för dem vid deras stads- eller
mark-nadsbesök, och i övrigt närmast för de egna borgarna ävensom adeln
och kyrkan. Också i städerna dröjde det länge innan sådana yrken
som exempelvis bagare och bryggare, kanske också slaktare, utträngde
motsvarande verksamhet inom hushållen. På landsbygden var
hantverksarbetet inom själva hushållen naturligtvis i långt större
utsträckning bibehållet; det utgjorde komplementet till begränsningen i
lant-hantverkets yrkesdifferentiering, som alltså ej i första rummet
innebar att marknaden för stadshantverkarna inom lantbefolkningen blev
större.
Det yrkesmässiga hantverket drevs i ytterligt liten skala. Det
vanliga var förmodligen att hantverkaren över huvud taget inga andra
medhjälpare hade än sina familjemedlemmar; och ganska länge efter
Medeltidens slut var det undantag att han hade både en gesäll och
en lärpojke. Den plats som diskussionen av hantverkets arbetar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
