Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Medeltiden - Jordfördelning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 Medeltiden
även jordstyckning för avyttring. Då alla innehavare av de
därigenom lösgjorda styckena likaledes önskade ha jord i alla de olika
gärdena, så blevo de ursprungliga skiftena i allmänhet kluvna på
längden och sålunda ännu smalare än från början, varjämte
nyodlingarna föranledde motsvarande uppdelning av senare upptagna
skiften. Om vid något senare tillfälle den en gång uppdelade jorden
delvis på nytt förenades på samma hand, så behövde detta icke
medföra återgång i uppdelningen, för den händelse icke de på detta
sätt förenade skiftena lågo bredvid varandra.
Bytvånget är ett träffande namn på denna ordning, ty den band
de särskilda böndernas rörelsefrihet till händer och fötter, den höll
dem alla fast i ett ofrånvikligen gemensamt system. De särskilda
styckena voro ju alldeles för smala att kunna brukas var för sig, och
fastän den odlade jorden var underkastad individuell äganderätt,
blev brukningen därigenom med naturnödvändighet enhetlig. En
byfogde eller byäldste, eventuellt ”grannelaget” som helhet, bestämde
i enlighet med lagarnas byggningabalkar och längre fram enligt på
dem grundade byordningar när alla skulle plöja, så och skörda, ingen
före och ingen efter; först sedan detta hade skett, fingo kreaturen
släppas ut att beta på stubbåkern. Det betydde att också
bruknings-sättet oundgängligen blev enhetligt. Ingen kunde använda andra
sädesslag eller sädesslag i annan ordning än grannarna; att icke
höstsäd kunde införas när grannarna använde vårsäd följde redan
av att dessa säden skulle sås och skördas vid sinsemellan olika
tidpunkter. Som illustration till hur systemet såg ut kan man citera
en artikel i Salvii Lärda tidningar från år 1755, som ger det hela
en mycket åskådlig prägel, visserligen med understrykning av des.<
svagheter:
”Samfälle i åker, äng, skog och mark är just en Amma till ett land
fattigdom; ty så länge ingen vet eller råder om sitt, är hela hushåll
ningen omskiftelig, som Månan, dock mera av- än tilltagande. Ja£
vill nämna ett eller två av de otaliga fördärv, som berörde samfälh
förorsakar.
Där grannar ligga samfälls i åker och äng, får åkem ofta ligga okör
der, eller ock köres den i otid. En måste så, när grannen sår, evac
åkren är redig eller ej. En måste skära när grannen skär, vad sädei
är mogen eller ej. En får ej förbyta sädet, till åkrens och sädens för
friskning, så vida grannen det nekar. En måste slå sitt hö, när grannei
så gör, merendels omoget och i bästa växten. En måste låta, till sii
största skada, beta slåttes-ängen om höst och vår, efter grannen s;
befaller.”
Under förutsättning av en despotisk vilja i toppen, så som t.ex.
det nuvarande Sovjet-Ryssland, hade det varit möjligt att fören;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
