Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I04
tingen, uppretades lätt af den lilles granskande
blickar och småkloka anmärkningar, då hans hjärna
icke var klar för spritångor, och visade dessutom en
viss svartsjuka öfver moderns ömma tillgifvenhet
för gossen.
Då kom ändtligen tillfället lilla mor till hjälp en
afton. Hon hade hela dagen arbetat hos en främ-
mande familj, och då hon i sena kvällen trädde
inom egen dörr — uttröttad och genomvåt af det
snöblandade regn, som stormen piskat genom hen-
nes tunna schal — makttogos hennes sinnen så af
ljusskenet och kaminens hetta, att hon nästan med-
vetslös segnade ned på närmaste stol. Förfärad
störtade Anton upp från sin träbrits, fick af henne
den drypande schalen, och i det han oroligt och
forskande betraktade hennes stackars medtagna le-
kamen, upptäckte han hennes blifvande moderskap.
Denna afton fann verkligen Anton Dalskogs
kärlek ett litet smygställe i hans hjärta. Och den
fladdrade med milda vingslag, den sjöng med en
röst, fulltonig och djup, och den hade löften så
ömma och trösterika, att mor Ingrids alla farhågor
voro, som om de aldrig funnits till, att hon icke
kunde minnas en enda, där hon lycklig satt med
sin hand i den älskades. Dem gjorde hans valkiga
händer silkesmjuka vid beröringen af hennes kind
och danade läpparnas smekning försynt och ljuf.
Och fast den redan nästa dag lika omsorgsfullt
som förut doldes af Anton i hans hjärtedjup, såg
hans hustru dock tiden an med vida större tillför-
sikt, än hon gjort, hämtande mod och styrka under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
