Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kvinnorna - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
— Låt mig få de här och byt dem mot en
lammskinnskappa åt frun, försökte bodens ägare, som
fått lust till skinnen. Ester lyste upp, det tyckte hon
var en utmärkt idé. Men Skörd svarade lika kort:
— Jag har själv skjutit djuren åt henne.
Och så fick hon gå ut i snöyran i sin fattiga kappa
på nytt.
Skörd hade ett program uttänkt för sin dag.
Nästa punkt var ett besök hos guldsmeden.
— Ta av dig vänstra vanten, sade han kort.
— Nå, är ringen färdig?
— Är det herr Skörd själv? frågade guldsmeden
nyfiken. Han var intresserad av den karl som för
fjorton dar sände in till honom ett stycke oarbetat
guld med anmodan att därav göra en vigselring.
När ringen kom fram, prövade Skörd den på
Ester och den passade.
— Nåå, det var riktigt guld, eller hur? sade han
triumferande till guldsmeden, som telefoniskt
uttryckt en del tvivel. Denne bugade.
— Hur har herr Skörd kommit över det?
— Jag har själv grävt upp det.
— Jaså, tänk då. Ja, jag fick inget besked om
vad jag skulle gravera in. Men om herrskapet
dröjer ett ögonblick, så skall jag fort sätta in både
herr Skörds namn och datum för vigseln.
Ester och Daniel sågo på varann, de utbytte
stumma frågor och svar.
— Behåll den på så länge, sade Daniel till Ester,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
