Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Skörd - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
sjöng hon och låtsades icke ägna den främmande
något intresse.
— Ä, ska Kajsa vistas till Växjö? frågade
vandraren muntert.
"Det nya Salem, på vars port
min bön så länge klappat",
fortsatte hon.
— Jaså, sade karlen intresserad, är det så dags
för Kajsa nu? Men först ska ni lägga in några
pinnar under kaffekitteln, innan ni ger er av. Ska
jag hjälpa er att spräcka några trän till Den sista
koppen ?
"Han vill ställa sig in för mat och kaffe", tänkte
Kajsa förskräckt.
I stället för att svara den ovälkomne främlingen,
synade hon honom från topp till tå, men hon blev
inte mera klok för det. Han var varken klädd som
strykare eller som en bonde och allra minst som
herrskap. Hans blåa bomullsskjorta saknade
stärk-krage och manschetter med guldknappar. Han bar
så tarvligt som en svångrem om livet, så att man
riktigt såg hur urgröpt han var på det ställe där
en bättre karl som kommit något till åren, plägar
jäsa upp en smula. Det var det säkraste tecknet till
låg levnadsställning, att han var så skrin vid sina
år. Han var nämligen inte ung, ehuru rak och lätt
och spänstig som en sjuttonåring. Det syntes på
hans händer, som voro tänjda och sträckta av
mycket och hårt arbete, på ansiktet som mörknat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
