Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upphöja detta opus. Författaren, notnera landtprest
i Nerike, har sedan tagit sin hand ifrån Walter
Scott och i stället såsom botanist och
trädgårdsodlare ex professo vändt sin håg till Floras älskliga
barn, hvilka ätit opp för oss slutet af romanen.
Herr Gumaelius har i ersättning gifvit oss några
vackra exotiska växter och ett par nya sorter kål.
Gumsplii exempel följdes af grefve Pehr Sparre,
som utgaf ett par historiska romaner: — romaner
med icke blott början, utan äfven med slut! —
„Den sista Friseglaren” och „Adolf Findling.” Grefve
Sparre synes icke besitta något ovanligt öfvermått
af poesi, men hans berättelser hafva förtjensten af
upp6nning och intrig, äfvensom af historiskt studium.
Af de nämnda tvenne romanerna torde „Friseglaren”
ega företrädet; den spelar i tidpunkten för Carl den
Niondes och Sigismunds strider, och erbjuder flera
underhållande taflor och pikanta äfventyr, deri hela
tidens kostym är öfverhufvud taget med mycken
sanning och påtaglighet återgifven.
En ännu icke fullt säkert känd författare med
signaturen O. K. uppträdde samtidigt med Sparre
och i ungefär samma genre. Hans roman
„Snappha-narne” är visserligen icke utförd med lika grad
af historisk insigt och hållning, men den är dock,
det historiska anspråket oafseddt, en intressant och
ingalunda illa skrifven bok. „Sista aftonen på
Östénborg” af samme O. K. är deremot en skäligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
