Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de olika samhällsklasserna hade efter hand nedbrutits allt ifrån Karl XI:s tid,
statshvälfningen 1809 hade återgifvit oss vår urgamla, för en tid förlorade fria
statsförfattning och stält den på fasta grundvalar, och efter riksdagen 1840 och
regen tomby tet 1844 var det näppeligen att frukta, att ej regeringen äfven till
andan skulle tillämpa de styrelsegrundsatser, som öfverensstämde med
statsskicket och allmänhetens önskningar. Men ehuru en våldsam omstörtning af
gällande lagar eller ett öppet trots mot regeringens myndighet ej var att befara
från det laglydiga svenska folkets sida, kunde man dock förutse, ej blott att
de krafter, som inom nationen verkade för statsskickets utbildning i frisinnad
riktning, skulle genom tilldragelserna på fastlandet vinna ökad styrka, utan
äfven att en viss oro och upphetsning skulle visa sig i dp större städerna i
de kroppsarbetande folkklassernas sinne. Detta inträffade äfven, och derfor
kan det sägas, att äfven gamla Sveriges kuster nåddes af en och annan
dyning efter de revolutionära stormarna i söder.
Och sådan var ställningen, att konung Oskar fann sig föranlåten, på
tillstyrkan, säges det, af Posse, att för riksdagens konstitutionsutskott uttala j
sin önskan, att ett representationsförslag måtte vid denna riksdag förklaras j
hvilande till grundlagsenlig behandling. Ett par veckor senare, den 18 mars 1848, i
sammanträdde »reformvännernes sällskap», en förening, som bildats af
riksdagsmän och andra för saken intresserade, med syfte att verka för en ny
riksdagsordning, till en »reformbankett» i de la Croix’ salong vid
Brunke-bergstorg. Banketten bi vistades af flere hundra personer, och åtskilliga tal
höllos med ty åtföljande politiska skålar — allt likväl i hofsam ton. Men
utanför festlokalen och utan samband med de i festen deltagande samlade
sig, ditlockade af anslag på husknutarna, betydande folkmassor. Hvad det I
egentliga syftet med folkskockningarna var, torde varit obekant för de fleste, i
men i näringsfriheten, en föreslagen ny tulltaxa, representationsreformen och
det en trosartikel blifna talet om kroppsarbetarnes betryckta ställning funnos
för folk uppviglare tillräckligt med upphetsande ämnen, och så kom det till ,
skrål och oväsen och längre fram på qvällen, då skarornas kosa blifvit riktad
mot Storkyrkobrinken, der den hatade Hartmansdorff bodde, till
fönster-inslagning hos denne och andra misshagliga personer. De civila och militära ,
myndigheterna mottogos med stenkastning, och deras bemödanden att på
fredlig väg återställa ordningen ledde till intet, ja, icke ens konungens eget
personliga uppträdande medförde någon lugnande verkan på de larmande
skarorna. Folkskockningarna fortsattes följande dag, och nu först fann den
till lifvet hotade, men det oaktadt till det yttersta modige Hartmansdorff för
godt att under förklädnad lemna sin boning och söka en fristad i ett annat
hus. Kort förut hade han stolt yttrat till öfverståthållaren Sprengtporten,
som kommit för att erbjuda honom sitt personliga skydd: »Då svensk lag
icke förmår skydda mig, vill jag icke hafva dess maktlösa vårdare att tacka
för min räddning.» Nu ändtligen fattade äfven konungen i statsrådet beslut
att möta våld med våld. Trupperna fingo befallning att ingripa med
vapenmakt; för deras mot Stadssmedjegatan och Vesterlånggatan riktade gevärs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
