Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PROLETÄRFILOSOFIENS FÖRFALL 177
hos Strindberg inte för mindre än att Fadern inför
våra ögon under stönande blir snörd i tvångströja.
Och i Fordringsägare sker självmordet så rysligt
som möjligt, nämligen med glasbitar. Det är att
breda på för tjockt med färg, och det felet begår
Strindberg oupphörligt. I »Svarta fanor» beskriver
han en millionärsmiddag på det sättet, att hela
salen luktar svett, och fuktfläckar bryta fram under
damernas armar och bilda sjökort och kartor. Nog
känner man här igen Zolaismens klossiga manér
att måla oluststämningar, men svårt har man att
tro på en sådan millionärsmiddag. Strindberg är
i allt sådant liksom i sitt ständiga tummel med
det skandalösa vida mer gottköpsmässig och vulgär
som konstnär, än hans beundrare lia mod att tillstå.
Hans konst har frändskap med Marcus Larssons
snabbmåleri. DeMinns där samma hastiga, men
aldrig riktigt säkra hand, och den skyr aldrig
att måTa Mde komet och fyrbåk och måne och
brinnande skepp på en och samma duk.
Det är isynnerhet de stora karaktärstyperna,
som Strindberg inte rår med. De bli inga heroer,
utan gå omkring och småfnaska och yvas och peka
finger. Det finns intet strålande gudaväder över
deras hjässor. Heroismen ligger i ett helt annat
plan än hans fantasi. Han diktar för trälar och har
trälatag. Han siktar för lågt. Han tror, att det
höga är lögn.
Hela hans författarskap är klasskamp, vilken
åsikt som än bildar hans tillfälliga stridsrustning
för stunden. Han finner det högst naturligt att
kalla liberaler och högermän för mördare och
12. — Heidenstam, Stridsskrifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
