Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Över molnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
154 UTOPIER
sig på de vassa grenarne, under det de kastade
svarta skuggor på betesmarkerna.
Den sjuka lyfte sitt huvud långsamt och sade
under det han pekade uppåt molnen: Det är dit upp
vi åka?
- Ja, min vän, svarade hustrun suckande,
dit upp.
- Som Elias, sade mannen, i en brinnande
vagn, ty här är hett!
Hans huvud sjönk ånyo ner mot bröstet, och
det blev tyst, utom när en kort ihålig hosta skakade
hans tunna kropp. Vägen steg mellan vingårdarne
genom Chailly. Snart upphörde vinet och den äkta
kastanjen; valnötsträden stodo ännu i vägkanten; en
stund efter, när vägen krökte, började vetefälten
och fruktträden; över de gröna och med blommor
beströdda gräsmattorna sträckte äppel- och
körsbärsträd sina vitsållade grenar; gula vivor och
vita snödroppar, gulgrön prustrot gassade sig i
solskenet. Vagnen gjorde halt och hästarne
flåsade. Den sjuke lyfte ånyo sitt huvud och såg
ut över den blåa sjön, som bredde sig djupt
nedanför; ut ö!ver bergen som rökte av fukt och värme,
ut över de bördiga fälten. Han andades genom
näsborrarne såsom om han hade svårt att öppna
munnen.
- Det är skönt, sade han. Tror du det är lika
vackert däruppe?
- Det tror jag, svarade hustrun, utan att låtsa
förstå dubbelmeningen i »däruppe».
Göken ropade nere i ett valnötsträd.
- Söder gök, sade mannen, döder gök. Hell
dig, sköna natur, morituri té salutant! Och vänd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
