- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 15. Utopier i verkligheten /
135

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Återfall

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ÅTERFALL 135

skriva. Och så skrev han, ända tills de kommo
till Evian. Det led nu mot aftonen. Han gick upp
och tog ett rum på det anspråkslösa Lion d’Or,
varifrån han hade utsikt över sjön och
schweizer-stranden. Sedan han tvättat sig, satte han sig vid
bordet att läsa vad han skrivit. Han blev glad, ty
det innehöll en hel mängd nya tankar, och han
kände att hans huvud hade arbetat fritt och utan
något störande tryck. Hela hans tillvaro liksom
svällde ut, och han erfor samma känsla av förstoring
som man kan erfara, då man ligger vaken i mörkret
och tycker att huvudet är så ofantligt stort. Han
beställde en kopp té och satte sig vid fönstret
att dricka. Han tittade ut åt andra stranden, såg
katedralen i Lausanne, tornet i Ouchy och
Beau-Rivage. Men han erfor intet obehag. Det stora
blå vattnet låg emellan honom och det förflutna.
Han hade gått över en avgrund, rivit upp bron och
kastat spillrorna ner i djupet. Det fanns ingen
återgång. Ett ögonblick hisnade han, men så gjorde
han våld på sig. Därpå gick han ner i den enkla
matsalen och satte sig vid ett ensamt litet bord för att
äta. Vid ett annat bord sutto två franska borgare,
vilka tycktes vara handlande i stan. Paul slog
sig i samtal med dem. De talade onr handel, tullar,
politik, och Paul märkte icke att han talade
alldeles på det gamla sättet. Han såg sakerna ur alla
de gamla synpunkterna, och han motsade icke
männen ett enda ögonblick. Han erfor ett visst
varmt välbehag ,av att höra sin röst blandas i
förtroligt samtal med andra människors; det var samma
varma känsla som att återfinna gamla vänner, man
icke sett på länge. Och huvudet arbetade utan an-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:30:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/utopier/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free