Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nybyggnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
90
UTOPIER
snördes ihop och andedräkten hämmades. Var det
han eller var det en person som liknade honom till
ytterlighet? Samma läggning på håret, samma uttryck
i de djupt liggande ögonen; skägget var hans,
döljande i veka våglinjer de något sträva dragen. När
hon ändrade min vid den plötsliga sinnesrörelsen,
ändrade hans ansikte sin min, hon såg alla sina
känslor avspeglade där: det kunde ej vara någon
annan.
Då steg han upp, gick aktningsfullt mot hennes
bord, och stannade på några stegs avstånd för att
med blicken fråga om hon tillät att han störde.
Troligen svarade blicken jakande, ty i nästa minut var
han framme och tog hennes hand.
- Ni känner igen mig och ni undrar varför
jag är här? sade han. Jag har varit borta i affärsresa
och är eljest anställd här som kemisk ingenjör. Hur
har ni det?
- Tack, jag har det bra, svarade Blanche, men
hade jag vetat ni var här, skulle jag ej varit så
ogrannlaga att slå tmig ner. Och så tillade hon,
för att försona honom, som syntes sårad: Ni flyr mig
väl ej, jag skrämmer väl ej bort er?
- Nej, det gör ni ej. Men skrämmer jag er, om
jag råkar gå i parken där ni går efter slutad måltid?
- Ni har aldrig skrämt mig, svarade Blanche,
och här kan ett fruntimmer gå med en herre i
månskenet. Jag väntar er vid utgången.
Han avlägsnade sig och gick åter till sitt bord.
- Vad står nu emellan oss? sade Emile, då
de kvällen därpå för åttonde gången vände i stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
