Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Författaren - 2. Explosionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FÖRFATTAREN 171
låta sig ätas. Men han erfor också en underlig
känsla av att han var utblommad och gått i frö.
Han var som barn på nytt i sitt barn, men själv
tyckte han sig ha blivit gammal. Han var avsatt
och hade redan efterträdaren i huset. Denna känsla
av att vara gammal tog sig snart uttryck i hans
författarverksamhet, på samma gång han ville ge,
skänka bort, offra sig, flytta in hela sin själs bohag
i de andras hem. För att göra en glädje åt modern,
vilken nu började oroas dels över sin bana, dels
över barnets framtid, skrev han en pjäs för att hon
skulle få en roll. Ämnet hade länge legat och
handlade om ingenting. Det var en idyll som dock icke
kunde undgå att färgas av vissa minnen från hans
förflutna liv, dels syrsättas något av tidens tankar
som lågo i luften. I Gillets Hemlighet förhärligar
han tron, såsom den drivande kraften i livet, och
han symboliserar den under det gamla tecknet korset,
den götiska kyrkans korsform. Med barnets födelse
hade han nämligen återfått känslan av livets relativa
värde för individen, när det nämligen går mänskan
väl, och barnets framtid gav honom en maning att
arbeta för framtiden, så att hans barn skulle få det
bättre med sina samtida, än han haft med sina. Hans
uppfattning av kvinnan har undergått en märkbar
och välgörande förändring. Han inser nu mycket
riktigt att hennes enda och höga värde är att vara
mor. På alla andra områden är hon överflödig, då
mannen kan allt annat bättre än hon, och äger
tillräckligt med krafter också, och hans typ av en sann
kvinna är mönstergill. Det otäcka amazonideal, som
en sjuklig tidsström narrat på honom, har han lämnat,
för att senare experimentvis återupptaga det och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
