Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I röda rummet - 8. Kunglig sektern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
142 TJÄNSTEKVINNANS SON
skulle vilja hedra dem med Er bekantskap. Som de
tro sig kunna göra något för Er pjäs och dess
framkomst, ber jag Er enständigt möta mig att gå dit i
dag klockan tre.
Er ***.
P. S. Ni måste komma. Det är enkla och
hjärtliga människor, som hålla av Er redan.
D. S.
Därpå svarade Johan: nej! Han var blyg, stolt,
och ville icke begagna människor. Att gå dit till
okända och tala om annat, när man hade till ärende att
få nyttja dem för sina syften, nej, det ville han inte.
Och hon fick gå ensam.
Sista dagen föll in. De gingo den soliga
majmiddagen på Drottninggatan och han fick just
snubbor för att han ej lytt, då en ung dam plötsligen
stannar och hälsar mycket bekant. Därpå presenteras
kunglig sektern för friherrinnan ***.
- Varför vill ni inte komma till oss? frågade hon
frankt och förebrående.
Han svarade ingenting, ty han kunde icke ljuga
något.
- Men nu måste ni lova det äntligen? avslutade
hon frågande.
Han lovade, och så skildes de. Hans dam gick
över gatan för att handla i en bod, och han
väntade utanför.
När han vände sig om och såg ner åt gatan,
observerade han ännu den unga kvinnans fina gestalt,
och under den blåa slöjan på den lilla japanska hatten
lekte ett ystert guldgult hår ner på det vita hals-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
