- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 19. Tjänstekvinnans son. Del 2 /
139

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I röda rummet - 8. Kunglig sektern

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I RÖDA RUMMET 139

på vers. I övermorgon skall jag läsa den för ***
han bör förstå den, ty han har lidit mycket. Du ser
att mina framtidsillusioner äga verklighetens stöd!
Och så frågar du mig, huru jag vet att jag älskar.
Vad menar man med tro i religionen? Icke ett
fasthållande av vissa läror, utan en sådan människans
omdaning till ett bättre, att hon icke mera är den hon
var! Sådan är min kärlek! Tror du att ett vackert
ansikte kunnat verka denna pånyttfödelse hos mig?
Tror du att ett par blåa ögon bringa klarhet i
tvivlarens sinne, tuktar ett hårt lynne, smälter åratals
hat, kommer hånet att förstummas, bjuder hädelserna
tiga, återuppväcker tron på mänskligheten, väcker nya
krafter till verksamhet och ger en osalig ande frid?
Nej! Ett svärd har gått igenom min själ, det är Gud
som sänt henne att rädda ett liv, det är min
innerliga tro, och på den har jag vågat vad jag vågat!

Om du skulle behöva min adress om lördag kväll
så följer den här.»

Det ligger något barnsligt i hela detta brev, och
det låter som en ånger över tvivlet, som en längtan
tillbaka till det omedvetna. Om en kamrat från Röda
Rummet fått läsa det skulle han sagt: vilken falsk
djävul att kunna dikta! Ja, det är frågan: vilket är
det sanna och vilket är det falska? Hans själ var
som trädets årsringar: den gamla veden låg kvar
därinne, men den syntes icke förr än nian rev av den
unga, som låg utanpå. Varje människa, som
utvecklats till klart seende, skall, fastän hon känner att
medvetandet var framsteg, sakna det omedvetna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:32:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/tjanson2/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free